Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?

Tillbaka i verkligheten då. Jag tycker att det kändes bra att vara tillbaka, även om det alltid är lite vilset första dagen. Det finns så mycket att göra att det blir en blockering så att man inte gör någonting istället. Startsträcka tror jag att det kallas, och det är bra att man har några veckor innan eleverna är tillbaka för om de kom tillbaka i morgon hade det varit som att ställa upp på 2000 meter rodd i OS efter att ha kört roddmaskinen en gång på gymmet ett halvår tidigare. Det hade inte gått så bra.

Jag visste dock att det skulle bli så här, så jag var så löjligt klok innan semestern att jag förberedde några riktigt monotona och hjärndöda uppgifter att göra under dag ett. Så jag har faktiskt fått en hel del gjort.

Det var bara jag och chefen där eftersom att vi egentligen börjar i morgon, så efter ett tag blev jag alldeles sällskapssjuk och gick över till vår systerskola och hängde med en av deras engelsklärare under någon timme och bollade idéer och tramsade lite. Man måste få tramsa lite på jobbet, det borde vara en rättighet.

Trots att jag inte gjorde så mycket idag var jag rejält trött när jag kom hem och somnade i en liten hög i soffan. Det krävdes styrkan av en Karelin för att avbryta tuppluren efter bara en kvart, för jag var sugen på att sova vidare i typ fyra timmar till. Det var dock bra att jag undvek det för – detta är jag så nära proffs på man bara kan vara – för då brukar det bli svaj med att sova på natten.

Resterande delen av kvällen har jag ägnat år att skriva lite, äta och ta en promenad. Allt sådant som hör verkligheten till.