Trala-lalalala, i morgon ska jag knoga

Erkänn att du trodde att förra inlägget skulle bli det sista. Erkänn! Haha, du trodde det. Varför slår du dig själv? Sluta slå dig själv. Varför slår du dig själv? Be om nåd. Be om nåd!

Det var inte igår du upplevde det där, eller hur Hannes?

Vecka tio ligger och rosslar på sista versen, och det mest humana vore ju att en gång för alla dra ur sladden så att den får somna in. Den är säkert nöjd med hur allting blev.

Jag har ägnat mig åt en hel del socialtjänst sedan vi sist talades vid. Ena kvällen var det födelsedagsmiddag hemma hos Becks och nästa var det filmkväll med Björn och Elin. Båda bjöd på både skratt och gamman. Hos Becks träffade jag för första gången Erik som är någon form av vän till henne. Emma tyckte, när vi gjorde sälle mot Salabacke, att jag skulle recensera honom i bloggform, men där tycker jag att hon visar väldigt taskig människosyn. Man ska inte betygsätta sina medmänniskor. Skämmes Emma.

Hos Björn såg vi på Almodovars The skin I live in, och det var ingen storartad upplevelse. Den var typ en modern spansk variant av Frankensteins monster, och det är inte vad jag kallar en bra torsdagsrulle.

Efter två lättsamma vinkvällar var levern bra uppvärmd inför helgen då Hedemora skulle komma på besök, men det blev lugnare än förväntat. Det är nämligen så, kan jag avslöja, att vi inte är 20 år gamla längre. Samtidigt började vi vasst med några Stella på Pipes of Scotland, men efter en pizza hemma och några glas vin slumrade han in framför Skavlan och så nöjde vi oss så den kvällen.

Igår tog vi en GH-brunch och gick på stan, men jag blev anti till konsumtion efter att ha hört ett tal av Revolutionär Kommunistisk Ungdom på Stora Torget. Eller så pallade jag inte prova jeans. Vi gick till O'Connors istället.

Efter en fin promenad i solen satte vi oss vid Lötens konstgräs för att se en träningsmatch i damfotboll. Jag tar det igen. För att se en träningsmatch i damfotboll. Hedemora hade tydligen en adept som han ville ge lite feedback till. Det är ju alltid kul att kolla på fotboll, men nu förstår jag äntligen hur Agnes i Fucking Åmål kände sig när hon var på rullstolsbasket i Karlstad tillsammans med sin påtvingade funktionshindrade kompis Viktoria.

Resultatet i matchen? 10-0 till Sirius. Hedemoras adept var målvakt i andra laget. Jag säger inget så har jag ingenting sagt.

I andra halvlek var det så kallt att jag inte har upplevt maken sedan jag och Lander var i Bletchley och såg MK Dons någon gång på 00-talet. Vi var bara tvungna att kasta oss in på första bästa pub, som råkade vara Pipes of Scotland, för att värma oss. Och då blir man ju kvar i några timmar liksom.

Vi rundade av kvällen fördömligt tidigt, och bestämde oss för att inte gå ut på lokal. Det är nämligen så, och det tror jag att alla är överens om, att vi inte är 20 år gamla längre. Särskilt inte Hedemora, som på nytt somnade på soffan. Fast det var nästan en timme senare än på fredagen, ska vi tillägga till hans försvar.

Sen så blir det söndag och då vill våran präst att jag ska i körka men då sover jag mest. Men jag har också passat på att vara ute och insupit lite D-vitamin. Jag har också dammsugit, eftersom att hallen mer och mer började se ut som ett grustag. Roligare än så kan jag inte påstå att söndagen har varit.

Jag skrev förra veckan om vilka komponenter som behövs för en lyckad helg, och allt utom Arsenalseger uppfylldes även denna. Därför tycker jag att vi alla mailar till Sky Sports och frågar varför dom i helvete har flyttat Arsenal-Newcastle till i morgon. Gör det nu. Är du inte med mig så är du emot mig.