Det där gick väl bra? Veckan passerade utan missöden, och det var en sådan lugn fredag att jag inte ens behövde göra den berömda fredagssucken vid klockan 14 när eleverna går hem. De måste ha fått en mindre dos narkos i frukostflingorna. Eller så kanske dieselångorna som läckte in i byggnaden där efter lunch när gubbarna på byggarbetsplatsen utanför drog igång sin repmanglingsfixator hade en lugnande effekt. Vad vet jag.
Normalt sett en fredag brukar alla elever utveckla svårartad ADHD, medan lärarna går omkring och försöker lugna ner situationen men bara framstår som hon den afroamerikanska kvinna i Polisskolan som har så mesig röst. Så jag venne vad som hände idag.
Veckan har varit bra, och det känns skönt att lejonparten av utvecklingssamtalen är gjorda nu. Även de föräldrar som var lite mer ifrågasättande känner jag att jag hanterade på ett vettigt sätt. Nu är det bara fem kvar, sen behöver jag aldrig mer hålla samtal förrän i augusti.
I tisdags var jag hemma hos Hannes (ärligt talat, den där lägenheten kan de slänga när han flyttar ut – snacka om flyttstädningen från helvetet) och försökte att inte trampa på de döda, oidentifierade djuren (katter?) eller vad det var som låg och skräpade här och var. Vi käkade lite och gick sedan till hans kompis och kollade på handbolls-EM. Jag var duktig som utsatte mig för en ny social situation, ni får gärna ge mig beröm för det. Inga krav eller så, men jag tycker att vi har nått det stadiet i vår relation att vi gott kan ge varandra positiv feedback då och då.
Nu blir det På Spåret, Skavlan och fyra avsnitt av West Wing innan jag somnar gott/svimmar av dieselförgiftning för att vara pigg och redo inför morgondagens kulturella utflykt till ’fvudstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar