Jag ogillar egentligen den här grejen med att frossa i tecken på att man börjar lämna den här metamorfosen mellan tonåring och vuxen - populärt kallat att samla vuxenpoäng. Det känns ganska gjort i den här åldersfixerade världen.
Med den brasklappen lackad och klar, kastar jag mig nu huvudstupa in i hyckleriets fina konst.
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Och med kejsar Augustus menar jag Björn, med hela världen menar jag jag och skattskrivas menar jag gå på den klassiska Fyrisbion vid Universitetsaulan här i staden. Vi såg Aki Kaurismäkis Mannen från Le Havre, och det var i inledningen av den det hände - jag slumrade till. Jag vet. Man blir mållös.
Jag har alltid ifrågasatt om det ens är möjligt att somna på bio eller teater, men efter 10337 dagar som lovande yngling har jag nu tagit steget över till The Dark Side och blivit 300 miljarder år gammal.
Efter ett tag kom jag dock till sans och kunde avnjuta resten av filmen i den halvt raserade biografen. Den där vattenskadan i torsdags fuckade verkligen upp den gamla pärlan, så vi får hoppas att de kan rädda den.
Efter filmen gick vi förbi Sibylla och köpte hamburgare av en människa så sur att hon fick Östersjön att framstå som sockerlag. Enda gången vi kunde se ett tillstymmelse till leende var när vi gick därifrån. Skulle vilja sätta den biten av verkligheten i händerna på Ruben Östlund - det skulle bli ett mästerverk.
Därefter gick vi hem till Elin som var hemma med lilla Emm som jag därmed fick äran att träffa för första gången. Det var en trevlig kväll, så det bestämde vi att vi måste göra om lite oftare. Också jääävligt old att konstatera sådant.
Inte för att jag brukar fokusera på det här med ålder och att bli vuxen eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar