I set fire to the rain

Så här mycket måndag var det länge sedan det var på jobbet. Ungarna var allmänt gnälliga och mer ovilliga att jobba än vanligt, och den där elden jag normalt ser i mina kollegors ögon var idag ungefär lika brinnande som OS-facklan i Lillehammer är numera. Själv var jag knappast någon Balrog - om vi nu ska ta den här brandmetaforen in i askan så att säga - men eftersom att jag bara var ledig en dag på sportlovet har jag inte kommit av mig alltför mycket. Någon måste ju vara eldvakt på bygget.

Nu ska jag skärpa mig.

Som ni vet är jag inne i en svår 30-årskris, och när man har en sådan gör man märkliga saker som att anmäla sig till konstiga löpartävlingar där man tydligen har bajs i ansiktet, har existentiella kriser samt börjar lyssna på P1. Mitt senaste favoritprogram är Spanarna där olika intellektuella människor pekar på tidstypiska fenomen på ett lagom skitnödigt sätt. Jag skulle vilja hylla det programmet med en egen spaning.

I fredags var jag och Magnus och såg Usama bin Laden-filmen Zero Dark Thirty. Inget konstigt med det så klart, för man går ju på bio titt som tätt. Den här filmen var heller inte i sig ett tydligt tecken i tiden, även om waterboarding kan vara kul på en fredagskväll. Nej, det är längden på filmen som jag har noterat. Filmer idag har en tendens att bli längre och längre - det finns knappast en film idag som är av den dramaturgiska perfektionens 90 minuter.

Jag tror att det är Peter Jacksons och James Camerons fel med deras tretimmarsepos. Ribban för vad publiken klarar av har höjts, och det är inte alltid positivt. Det finns många filmer som skulle tjäna på att vara lite mer kärnfulla och Zero Dark Thirty var inget undantag.

Om ni vill skulle jag kunna utveckla den här spaningen ytterligare, men jag känner inte för det på grund av att Tottenham just gjorde mål mot West Ham. Och när Tottenham gör mål på West Ham i den 90:e minuten blir jag på dåligt humör. Köp DVD:n av det här inlägget och kolla på extramaterialet om ni är så jävla intresserade.

I lördags tog jag det förhållandevis lugnt till en början, men sen jag gick på puben och kollade på fotboll så då slutade jag upp med att ta det lugnt. Sedan gjorde Santi Cazorla 2-1 och du slutade jag ta det lugnt ännu mer. Sedan beställde Rodny in en shotsbricka. Sedan minns jag inget mer.

Shots alltså. Vilket jävla otyg. Jag är för gammal för sånt.

I går höll jag alltså låg profil. Av uppenbara skäl. Jag skulle faktiskt kunna dra slutsatsen att jag är för gammal för sånt.

För övrigt är det mindre än fem veckor kvar till påsklovet.