Det kändes lite som första dagen efter sommarlovet igår när jag vaknade på morgonen. Eller snarare skrämdes upp av mobilen, typ "Vad fan är det som låter? Var brinner det?". Det var lite pirrigt och spännande sådär. Det tog 23 minuter att gå till jobbet, så det är bara en ökning med tre minuter jämfört med Studentvägen. Jag tror det beror på rödljuset på Kungsgatan. Jävla rödljus alltså, komma och förstöra min morgon.
Första dagen var lite som väntat. Jag insåg hur mycket som fanns att göra, så det ledde till att jag inte gjorde någonting istället. Eller snarare inledde en massa olika projekt och hattade runt bland dem.
Det kändes dock mycket bra att sätta igång igen, och det är en grym känsla att trivas så pass bra med det man gör. Trots att vi har många möten. Jag älskar inte möten.
Igår kväll tillbringade jag mycket tid i telefon för att styra en hel massa med supporterklubben inför tioårsfesten på lördag. Jag försökte också på diplomatisk väg bidra till att få ordning på kaoset i London, men när Downing Street inte ringde tillbaka gav jag upp och fortsatte med mitt istället. Sedan skickade jag väl ett tjugotal mail och försökte göra klart vad jag ska säga på årsmötet. Vissa veckor är det lite mer än andra med Arsenal Sweden om man säger så.
Samtidigt var Hannes här och lagade mat. Vi har startat en tradition där vi ska ha matlag på måndagarna. Vi fokuserar framförallt på husmanskost, men även på mer spännande rätter såsom kycklinglevergryta som han tag initiativ till igår. Det trodde jag inte direkt att jag skulle vara med och tillaga när jag stod på Stockrosgatan 2004 och åt snabbmakaroner med ketchup, hamburgerdressing och rostad lök direkt ur kastrullen.
Idag kändes det som att jag var inne i jobblunken mer, för jag var effektiv och styrde upp grovplaneringar för nästan hela hösten för sjuorna och åttorna i mina ämnen. Vilken skillnad det är att planera för sjuorna i år, när jag har lite koll själv på vad man ska tänka på och så vidare. Förra året vid den här tidpunkten var det lite paniskt måste jag erkänna, medan jag i år är lugn som fil.
Nej nu måste jag försöka sova. Den här dygnsrytmen att vägra gå och lägga sig före klockan tolv kommer inte vara hållbar i längden. Vad menar du jag borde ha förstått det vid det här laget? Du kan ha förstått det vid det här laget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar