Jag kommer ändå inte kunna varva ner på några timmar, så jag tänkte: "Vafan, låt gamarna få en uppdatering."
Jag har tittat på en ödesmatch ikväll. Laget som jag följer litegrann hade en viktig kvalmatch till Champions League, och med viktig menar jag definierande för klubbens närmsta framtid. Hela dagen har jag ägnat mig åt att sysselsätta mig med saker så att jag skulle slippa tänka på matchen. På jobbet var det inte så svårt, men när jag kom hem började jag genast klättra på väggarna - bokstavligen, jag uppträdde som en sådan här.
Enda lösning var att gå ut och gå, och för att slippa tänka ringde jag till halva telefonboken. De flesta svarade. Det roligaste var när jag ringde Becks, för att fem minuter senare - när vi fortfarande pratade - stöta på henne nere vid ån.
Till slut gick det inte att skjuta upp ångesten mer, så det var bara att slå på tv:n och kolla på den där jävla ångesteruptionen förklädd till fotbollsmatch i Udine. Jag hade ont i magen i två gånger 45 plus tillägg, men sedan kunde jag äntligen slappna av och njuta av att inte må dåligt av fotboll för en gångs skull. Vilken lycka.
En kort rekapitulation av det senaste. Jag har mest jobbat och det har varit kul. Eleverna är tillbaka och jag håller mycket av dem. Jag tror att jag har saknat dem mer än vad jag trodde, och det är ju en kul insikt att få. Det är roligt att gå till jobbet, och det kan nog inte alla skriva under på.
Utanför jobbet har jag mest pratat i telefon för att rodda med mitt andra, mer obetalda jobb. Supporterklubben kräva dessa samtal så att säga. Det är mycket att styra med, men den nya styrelsen har börjat komma igång och hittar så smått sina roller, så det är inspirerande att ta det jobb som krävs för att saker och ting ska bli som vi vill ha det.
I helgen ska jag åka till Kumla. Har en del att reda ut med Tony Olsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar