Här är vi då. Vid vägs ände. Den tid som aldrig kändes som att den skulle ta slut är nu på upphällningen. I morgon är första dagen på resten av din höst. I morgon börjar jag jobba igen.
För sju veckor sedan kändes det som att jag hade hur mycket tid på mig som helst att hitta på saker och njuta av min första riktiga sommarsemester, men tiden bara pilade fram likt en Usain Bolt på steroider. Sju veckor har inte riktigt känts som sju veckor.
Samtidigt har jag gjort mycket. Jag har varit på landet, i Idre, Göteborg, Linköping, Gagnef, Köln, Flensburg, London och Gamla Uppsala. Dessutom har jag ju varit i skärgården. Utöver det har jag också haft många sovmornar och dagar då jag inte gjort någonting alls. Samt flyttat. När jag tänker efter är det inte så konstigt att det har gått fort.
Avslutningshelgen har ägnats åt Uppsala. Igår gick jag till Gamla Uppsala och kollade på Uppsala bögar. Det var fint. Efter London var jag inte så sugen på att göra något så jag låg mest framför tv:n och kollade på fotboll och en ganska bra film som heter The Trip. Den handlar om en resa i norra England. Den var kul.
Idag tog jag en ordentlig sovmorgon, för det kommer jag inte få chansen till igen på några veckor - det kommer bli intensiva veckor framöver, och sen vadade jag genom regnet till Jajje. Det primära syftet med att besöka Jajje och Johanna var att träffa den lilla bebisen Mira som de har producerat och det var mysigt. Det sekundära syftet var att kolla på Man United-Man City (säger som Michael McIntyre: Låter inte det som två gayklubbar?) så det gjorde vi också. Sen gick jag hem och gick ut och gick. Det var kvavt. Är det något jag älskar så är det inte högluftfuktighet.
Nu får jag försöka vända tillbaka på dygnet här. Det som jag brukar vara så vass på. Not.
Tillbaka på jobbet alltså. Jag kommer aldrig mer uppdatera den här bloggen med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar