Jag kommer inte skriva mer än så här om fotboll från och med nu fram till om åtminstone två veckor.
Jag har tillbringat en helg farligt nära en hel liga av Sveriges farligaste och mest rymningsbenägna brottslingar. Som tur var fanns det både murar och flera stängsel mellan mig och Malexanderrånarna, Knutbypastorn och ett gäng HA- och bandidosmedlemmar. Så jag sov tryggt.
Jag var hemma hos Dennis och Anna för första gången sedan de flyttade till Kumla och anledningen var att Dennis fyllde 30 i somras och nu ville fira med en fest. Efter jobbet i fredags småjoggade jag hem och hämtade väskan innan Dennis syrra och hennes snubbe hämtade upp mig och det blev en lugn och fin resa till den närkiska metropolen.
Festen var i full gång, men vi kom lagom till maten. I början, innan jag hade fått ett glas alkohol på västen, var det lite blygt, men sedan blev det en riktigt rolig kväll. Jag hade träffat några av dem, som Annas syskon, men många var nya bekantskaper. Det är i sådana lägen man är glad över att vara ett socialt geni, och inte tvärtom (ifall min psykolog från mönstringen skulle påstå något annat).
Det blev sådär sent igen, så dagen efter var oerhört städad. Särskilt som barnen kom hem och började härja runt. Det var dock svårt att ta in att Isac redan är tre och ett halvt år och Adam snart två. Hur gick det till? Får ringa nån med koll på relativitetsteorin och få det här förklarat för mig.
Igår gjorde vi alltså inte så mycket. Bar lite bord, drack te på altanen, åkte och kollade på anstalten, gick på Ica Maxi, kollade fotboll, grillade, kollade på film och The Office. En helt vanlig lördag i Kumla med andra ord.
Idag har jag transporterat mig hem medelst tåg. Det var i tid. Jag tror att jag har fem tågresor i rad som har landat i tid nu. Så jag jinxar den sviten genom att skriva det här. Nästa gång har vi min obligatoriska 59-minutersförsening igen.
Jojo. Nu vecka igen i morgon. Övernattning i vindskydd står på agendan. Let's go fucking mental...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar