Chasing the redskins back to their holes

En sliten själ i en sliten kropp, som har upplevt bättre dagar. Så kan vi nog sammanfatta onsdagen den 29 maj, nådens år 2013.

Igår var det en händelserik dag. Allting började på klassisk mark, nämligen Ekebys konstgräsplan där jag har tillbringat många frusna försäsongstimmar när det begav sig under min så kallade fotbollskarriär. Fast då var det grus snarare än konstgräs. Anledningen till det återbesöket hette friluftsdag med fotbollstema - kanske den bästa idén till en friluftsdag någonsin i friluftsdagarnas historia.

Det var såklart en grymt bra dag, bortsett från att vi torskade lärarmatchen mot vinnarna i elevturneringen med 3-0. Jag väljer att inte nämna vilken årskurs den vinnande klassen kom från, för det är tillräckligt förnedrande som det är. Skitsport.

En annan sak som var mindre positiv med dagen var att det var jättesoligt. I sig är ju det skönt och trevligt och sådär, men nu är det ju så att det finns något som heter UV-strålning och eftersom jag har en hy som är någon form av rasblandning mellan Greve Draculas och bröderna Sedins så tål jag inte att vara ute i solen längre tid än tio minuter i taget. Längre period än så leder till att jag brinner upp.

Idag har jag således fått höra olika varianter på "Vad röd du är i ansiktet!"  ungefär var femte minut, gärna följt av ett snett leende/gapskratt. Jag måste påpeka hur lyckligt lottad jag är som har medmänniskor som så vänliga och berättar för mig vilken nyans min hy för tillfället har, för alla vet ju att jag inte har koll på hur en spegel fungerar. Det är ungefär som varje gång jag träffar mormor nuförtiden. Jag är liksom inte helt omedveten om att jag inte väger 63 kilo längre, hon måste inte säga det mer eller ännu mer tydligt varje gång vi ses.

Men vi behöver inte prata mer om det. Jag får bara högt blodtryck. Jag tycker att vi pratar om niornas bal igår kväll istället, för den var väldigt trevlig och lärarnas lilla sketch som jag och Tina satte ihop blev mycket uppskattad. Jag tänker inte ge mig på att förklara hur den var, för det skulle jag själv bli fullständigt uttråkad av att läsa. Internskämt fungerar ju mindre bra externt som bekant. Annars var det tal, findans till Sjösala vals (två inlägg i rad!) och sådant som hör en bal till. Det enda som saknades var väl att jag inte hörde någon skämtare retoriskt fråga "vad är väl en bal på slottet?" men det var ju för väl det. Så förutsägbar får man inte vara.

Jag kom hem sent igår och det i kombination med solsveda, vätskebrist och en ond hälsena (smart att kämpa ihjäl mig i lärarmatchen när jag redan hade ont) gjorde natten mindre angenäm. I morse var jag tvungen att ta lite sovmorgon (vilket var okej eftersom eleverna fick det), men trots det har hjärnan känts som ett vakuum idag. Tur då att jag inte använder den så mycket.