- Det är riktigt klibbigt nu. Jag har pratat med funktionärerna här, och flera av dem säger att saker och ting tyder på att rekordåret 2009 mycket möjligt kan överträffas. Åter till studion.
Det är den tiden på året alltså. Tiden som sträcker sig från april-maj till början av oktober. Då det inte går att röra sig utan att ständigt riskera att drunkna i sitt eget svett.
Men nu ska jag inte klaga på klimatet när det äntligen börjar bli sommar. Detta är ju ändå en riktigt härlig tid. Semestern ligger och göttar sig som ett foster i den tredje trimestern och bara väntar på att födas och få börja upptäcka världen. Vi är dock bara i vecka 36 ännu, så nu handlar det om att härda ut och försöka få folk att förstå att våra kraftiga humörsvängningar inte beror på dem utan på det som händer i våra kroppar.
Efter grillpremiären förra helgen blev det årets första rejäla uteserveringssittning i fredags. Eftersom att vi har utsetts till typ världens bästa skola inom koncernen firade vi storslaget i mitt klassrum (eftersom att det redan fanns ballonger där, som man har på fredagar) med "bubbel" (som det brukar heta i inbjudningsmailen när vi ska fira något) och
Den som trodde att kvällen skulle vara över med det misstog sig dock. Vi gick till Katalin och förlustade oss i den ljumma majkvällen. Semestervibbarna säger jag bara. Semestervibbarna. Vi vek ned oss föredömligt tidigt, vilket var bra eftersom jag skulle åka tåg till Linköping dagen efter och gå på Aspeqvists 30-årsfest.
Det gjorde tågresan så mycket behagligare och jag kände mig lätt i steget när jag tog en sväng på stan med mamma och pappa runt torgen i centrala Linköping några timmar senare. Det blev en fika på Gyllentorget också, för det är obli när jag är på stan med dem.
På eftermiddagen mötte jag upp Elin, Sam, Per och Sandra för en förfördrink i bersån, innan vi tog en svettig promenad till Gamla Linköping där festen hölls i en gammal källare. En kul tillställning, med alldeles lagom inslag av tal och tävlingar. Det var fint att träffa gamla bekanta igen. Eriks pappa kände inte igen mig först, men den reaktionen är jag ganska van vid. Tio-femton kilo mer kött och fyra-fem kilo mer skägg på kroppen tillsammans med ett par glasögon gör nog att bilden många skaffade av mig som 20-åring inte är helt uppdaterad. Det är ett under att mitt passfoto från 2004 fortfarande accepteras runt om i världen.
Festen höll på till sent, men den som trodde att kvällen skulle vara över för det misstog sig grovt. Vi gick till Platå istället där Per höll en gammal fin tradition att tappa bort sina saker vid liv då han inte hittade sin kavaj vid stängning. Natten fortsatte hemma hos honom, när kavajen hade kommit till rätta, med lite gitarrspel och allmänt halligalli som Aspeqvists mormor kallar det, innan jag åkte taxi till Lambohov med en fryntlig taxichaufför med sockervaddsskägg. Good day out.
På söndagen sov jag så länge att mamma blev lite orolig, innan jag ägnade resten av dagen åt att vara nervös över Arsenals viktiga match som jag såg kvidande av ångest tillsammans med pappa. Men det gick bra till slut och Arsenal tog Champions League-platsen före Spurs som vanligt. Vilket jag firade med lasagne igår, som man gör.
I morgon är det Blodomloppet. Jag har fått ont i foten, så det kommer att bli ett late fitness test på mig för att se om jag över huvud taget kan springa. Det vore ju röva om jag inte kan vara med nu när jag har tränat bra för en gångs skull. Vi får helt enkelt se. Det är ju en dag i morgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar