Ibland måste saker och ting, precis som han med piggarna i Slipknot, få spreta lite. Av den och endast den anledningen kommer dagens inlägg i stort sakna en röd tråd och det enda sammanhang jag kan bjuda på är att de olika delarna handlar ganska mycket om mig. Allas vårt favoritämne alltså.
Eftersom hälften av läsarna drog i och med den sista meningen i stycket ovan återstår nu bara ni i eliten av alla som i hopp om att inte bli besvikna igen motvilligt har klickat på länken hit. Kommer ni ångra er idag också? Häng med till the bitter end så får ni se.
I onsdags spelade jag och Bäckström badminton. Idag, såhär fem dagar senare, känner jag fortfarande av träningsvärken i högerarmen så minnet svek mig nog inte när jag gissade att senaste gången jag spelade badminton och aktiverade dessa muskler var i början av 00-talet. Det var dock kul, och jag blev rejält trött efter alla små korta ruscher när Bäckström lekte bort mig. Det var tur att han höll igen lite, så att det blev jämnt. Ni vet ju hur grinig jag kan bli annars. I morgon ska vi spela igen, och det känns som att detta har potential att bli en bra hobby. Jag har ju länge sökt efter en ny sedan Arsenal bara innebär gråt och tandagnisslan numera.
Ovanstående styckes positiva ton får ej användas emot mig enligt alla juridiska principer som finns när jag sliter av hälsenan på badmintonplanen här om några veckor.
Idag har jag börjat använda Instagram efter en inte alls särskilt intensiv övertalningskampanj från ett par elever under den teoretiska idrottslektionen jag hade hand om i idrottslärarens frånvaro. Ett ställe till där man kan bli bekräftad med likes med andra ord. Från och med nu är jag också juridiskt bunden att fotografera allt jag äter om jag har läst användarvillkoren rätt här.
Apropå mat - om jag ändå ska försöka ge mig i kast med något som kan liknas vid röd tråd i det här inlägget - så hände det en märklig sak igår. Jag glömde bort att äta. Efter att ha potatisgratäng till frukost hos Hedemora (som man gör) var det som att jag inte blev hungrig. Visserligen åt jag lite smördeg när jag bakade hallongrottor (stor succé på jobbet idag) men jag tycker att jag borde ha blivit hungrig ändå. Först klockan halv ett på natten insåg jag att jag inte hade ätit och då blev jag opraktiskt nog superhungrig direkt och var tvungen att gå upp och äta mackor. Jag undrar lite hur det ska gå på sommarlovet när alla rutiner åker ut genom fönstret i samma ögonblick som jag instagrammar en bild på en öl med bildtexten "SEMÄSTÄÄÄÄÄÄR!!!!". Blir kanske att ta fram mat- och sovklockan igen.
Idag har jag sprungit. 9,66 kilometer och så långt har jag inte orkat sedan Blodomloppet i fjol. Jag ångrade inte träningspasset efteråt, för det gör man ju inte, men när jag var halvvägs var det så jobbigt att jag ångrade att jag överhuvudtaget lärde mig gå där i mitten av 80-talet. Det var ju inte som att det var något fel på mitt sätt att krypa (att släpa ett av benen efter sig är mycket mer energieffektivt jämfört med att krypa med alla ben enligt normen har de senaste rönen visat, så ni kan ju sitta där och håna min krypstil nästa gång vi tittar på smalfilmen om när jag var bebis i Lambohov). Jag tog mig runt hela varvet utan att stanna, så nu känner jag mig riktigt taggad inför Blodomloppet nästa vecka. Det är alltså helt givet att jag inom 48 timmar kommer känna av halsont och förkylning.
The bitter end.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar