Visserligen är denna träningsvärk ingenting mot den jag kände så här dags för ett år sedan, men likväl: Aj!
Det var väldigt kul igår, framförallt stämningen men också att träffa alla gamla kompisar från olika sammanhang i mitt liv. Surrade ganska mycket med folk jag känner från mina dagar som fotbolls- och handbollsspelare i Lambot. Att mitt lag torskade mot Lokomotiv Lambohov ganska stort är dock inget vi behöver dröja vid ytterligare.
Jag kan erkänna att vi förlorade fler matcher. Alla faktiskt. Jag tänker inte skylla på något, men om vi hade haft bättre kondition, teknik, spelförståelse, passningsspel, tajming i löpningarna och avslut tror jag att det hade gått lite bättre. Det fanns dock ett ögonblick av briljans. Ett ögonblick då tiden stod stilla. Ett ögonblick av absolut världsklass.
Låt oss stanna här ett slag innan jag fortsätter, som ni tror, överdriva. Jag har, jag erkänner det villigt, många gånger överdrivit mina egna insatser både positivt och negativt på mina bloggar genom åren, så jag kan förstå om någon anlägger ett visst källkritiskt filter på detta. Men om ni någon gång ska köpa det jag skriver, så är det nu.
Ögonblicket alla talade om efteråt kom i slutet av vår kvartsfinal mot Vi Blir Lite Siena BK. Matchen var avgjord sedan länge. Jag började spela i anfallet, petade in en boll i mål och gick blodad tand. En boll slogs på måfå upp i luften på deras planhalva och jag fick den absurda idén att ge mig på att skjuta på volley. Jag hoppade upp och liggande på sidan i luften klappade jag till bollen. Träffen var som av choklad och den satt stenhårt bakom målvakten. Hela Vasahallen jublade och jag blev enligt uppgift "barnsligt glad". Det blev en stående ovation på ett par anfall. Ett sådant mål har jag aldrig gjort, och kommer aldrig göra igen.
Efter turneringen var det bankett på Santinis och där blev det prisutdelning (till exempel för årets mål) och samkväm. Alla hade mycket ont i sina otränade kroppar, men stämningen var sådär hjärtlig som den kan vara när många tycker synd om sig själva samtidigt. En fin avslutning på en mycket bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar