Så går hela veckan, alla dagar och år

Det känns som att det har gått två månader sedan jag skrev sist, och använder man ralativitetsteorin korrekt så har det också det, för jävlar vad jag har varit i farten. I vanliga människomånader har det dock bara gått cirka 0,3 månader.

Mja.

Vad tror vi om en lista? Alla... ja, du vet. Vi tar en lista. Ok? Vi gör så, för enkelhetens skull.

1. Flytten
Få saker är så stressigt som att flytta. Att dessutom göra det under vardagarna på en arbetsvecka skapar så mycket stress att det slår över och blir till någon form av zentillvaro. Som sedan utmynnar i en ganska rejäl förkylning.

Flytten genomfördes dock utan stora problem, och undan för undan har jag ordnat till det i nya lägenheten i Salabacke (trodde aldrig jag skulle bo där, men när det kommer till boende i Uppsala är jag numera stenhård agnostiker). Det viktiga nu är att få det beboeligt i mitt rum, men det har jag förträngt tills jag är tillbaka hemma igen.

2. Terminsavslutningen
Det kändes som att den där sista veckan var onödig. Vi hade lika gärna kunnat skicka hem eleverna, för inte lärde de sig något nytt direkt. Samtidigt var de jätteduktiga på skolavslutningen som vi i åttan var ansvariga för i år, så jag fick i alla fall bli stolt lärare där på den yttersta dagen av terminen.

I avsaknad av en rejäl julfest (de jävlarna la den när jag inte kunde vara med) gick jag ut på nation där på kvällen så jag var både sleten och förkyld sista arbetsdagen. Det blev inte så mycket gjort, utan man bara flyttade sina papper utan någon aning om vem som drog nytta av det. Men sen blev det semester.

3. Julfirandet
Efter förra årets den unge Werthers lidanden över julen hade jag goda förhoppningar om att helgen skulle bli bättre i år, och det blev den också. Det var bra stämning hela tiden - bortsett från när Hannes samlade martyrpoäng för att han är yngst och fick alla att göra som han ville - och ur radion strömmade det julsånger, och ur tv:n strömmade det andra julsånger. Det var då en välsignad jul.

Juldagen tillbringades hos mormor och där skällde hon ut de som inte åt tillräckligt mycket. Jag åt mer än tillräckligt, men i och med att jag satt vid barnbordet märkte hon inte det, så jag fick en skopa av sleven ändå. Hade jag inte varit stummätt skulle jag ha svarat med någon vass och dräpande kommentar.

På kvällen åkte jag och Mauro till Per där ett helt gäng av gamla vänner dök upp - och det blev som vanligt en mycket morsom tillställning som jag inte förmådde lämna förrän klockan 20 dagen efter.

4. Mellandagarna
Låg profil har varit temat. Efter den fullkomliga slutforceringen förra veckan och det tempo som julfirande innebär har det varit skönt att bara ta det lugnt, gå ut och gå, kolla på West Wing och sova. Tänker fortsätta med det temat en dag till, och sedan trampa igång med fotbollsturnering och nyårsfirande. Och sen tillbaka till jobbet.

Vi hörs om ytterligare en tredjedels månad.