Vi lirar boll, boll, boll

I morgon är det dags för jullovets höjdpunkt, nämligen Coppa di Natale. Detta är, för er som är för dåligt insatta, en ytterst prestigefylld turnering för gräddan av Linköpings avdankade fotbollsspelare (och flera inte alls fotbollsspelare) som nu spelas för andra året.

Jag spelar samba med FF Fjäderboll (Slogan: Det alla andra lag gör med en fotboll gör vi med en fjäderboll) och vårat mål är givetvis att gå vidare från gruppen. Då alla lag går vidare från gruppen känns det som att målsättningen följer TUR-principen som säger att mål ska vara Tydliga, Utmanande och Rimliga.

I fjol förlorade vi i kvartsfinalen (i förlängning!) men då var vi också så trötta att vi inte ville gå vidare och spela en match till. Det var nog de flesta andra lag också, då jag har hört att bronsmatchen förra året avgjordes med sten, sax och påse. Jag har också ett svagt minne av hur träningsvärken fullkomligt malde ner mig på förra nyårsaftonen efter den här turneringen så jag är mentalt inställd på något liknande i år, för mot alla odds blev jag inte något fysiskt praktexemplar under 2011.

Heller.

Idag har jag varit på stan igen. Jag försökte hitta ett särskilt plagg, men det gick åt helvete. Jag gick till Systembolaget istället. Mauro var slut, men vi har beslutat att träffa andra ett litet tag så det gjorde inget.

Nu lämnar jag er med en klassisk Östria-låt.