Om ni undrar hur mycket man kan prata i telefon på en måndagskväll kan ni sluta med det nu. Man kan göra det ganska exakt hela kvällen, en sådär fem-sex timmar. Man börjar med en sittning i Skype för inspelning av en så kallad podcast (ett radiprogram, fast på Internet för er som inte är en del av Nintendogenerationen), sedan tar man ett sväng med Lander och Kicken, därefter Hedemora, fyller på med 1,5 h i ett telefonmöte om lokalverksamheten i supporterklubben, för att sedan utvärdera allting med Lander i en timma.
Sedan går man och pantar sina öron och hoppas på att landstinget kan sponsra med nya.
Idag har jag ägnat mig åt något så rustikt som att lyssna på fotboll på radio eftersom Arsenals match inte sändes på tv. Det gick bra. Vi vann igen. En sydkorean gjorde mål. Bara en sån sak.
Jag har givetvis pratat i telefon också. Det hör ju till. Men idag stannade det nog vid ett par timmar. En mer normal kväll alltså.
Ikväll svängde jag också ihop en potatisgratäng med vänsterhanden för att fira att lönen hade kommit (de där 5000:- extra jag har fått den här månaden, ska jag säga till någon om det?) och nu tror jag att det är läge att lägga mig med en god bok.
Jag skulle också kunna berätta om helgens personalfest, men jag var så "bakad" i söndags att jag helst inte vill tänka på det. Det var inte okej på något sätt. De där familjerna Spendrup och Pripp är ute efter mig. De konspirerar mot mig i en ohelig allians tillsammans med den där jäveln Mauro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar