Jag träffade John Carlos i München -72

Det har varit några fullspäckade dagar här under avslutningen på veckan. I torsdags fyllde jag år, men jag måste säga att många gjorde allt för att jag inte skulle få den uppmärksamhet vi alla tycker att jag förtjänar. Jag menar att Steve Jobs gick bort och att Tomas Tranströmer fick litteraturpriset överskuggade faktiskt min stora dag och det känns ju lite osportsligt.

Men det var trots allt väldigt många som kom ihåg mig och Hannes bjöd på en fin trerätters middag så det var en väldigt bra dag. Och till råga på allt sjöng Hanna Hellquist Äppelmelodin i Morgonpasset. Världsklass, Hanna. På jobbet fixade några av mina elever tårta och saft och chips, vilket givetvis kändes fantastiskt. Härliga ungar.

I fredags åkte jag till Lander efter jobbet och vi hängde med Fast och kollade på landskamper, samt åt Landers goda hembakade pizza. Den här gången var vi dock inte vakna till klockan sex som vi brukar utan vi klippte igen redan vid halv två - vilket var bra eftersom att det var tidig revelj dagen efter.

Igår åkte vi så till Sveriges Jerusalem, och efter att ha hämtat upp Stefan i den berömda knutpunkten Hallsberg krånglade vi oss över den vackra slätten via Motala och Mjölby. Till lunch var vi framme, och sedan tillbringades eftermiddagen i ett konferensrum på Andreas jobb. Där var fokus på Arsenal.se, och vi fick mycket gjort och tog flera bra beslut. Jag hittade också en jättestor ordförandeklubba.

Ordförande Mao.

På kvällen kände vi på centrala Jönköping och en av höjdpunkterna var när vi hamnade bredvid en av Sveriges mesta olympier Ragnar Skanåker, som tog någon form av skytteguld i München -72. Det var stort. Det var ännu större att han skallade mig i ryggen när han skulle resa sig för att besöka herrarnas. Det är inte alla som har blivit skallade av en man som har varit med i sju olympiska spel.

En av oss har vunnit OS-guld. Den andra har vunnit länsfinalen av "Vi i femman".

Senare åt vi middag som inte inte imponerade på oss, och rundade av kvällen på hotellbaren och sedan på rummet. Jag och Stefan råkade vara vakna till klockan halv fem och diskutera film, så det var inte konstigt att vi var lite trötta i morse. Men när det vankas hotellfrukost ska man vara mer sliten än så för att avstå, och Scandic har i regel bra frukostar dessutom. Dagens var inget undantag.

Vi fick lite gjort innan vi satte oss i bilen för resan norrut, det var ganska segt, men till slut kom vi fram till Västerås och jag kunde hoppa på bussen hem i höstrusket. Nu ska jag ligga i soffan resten av söndagen och titta på tv. Skönt.