The crack crisis verkar vara över för den här gången. Idag fick vi komma tillbaka in i huset och än så länge har det inte gått all Vagnhärad på oss. Men det som vi en gång såg som själva fundamentet för vår undervisning, vårt hus, är inte längre den trygga utpost det var. Vågar vi lite på att det är säkert att gå ner och äta mat?
Jag antar att ni suktar efter en rapport om hur det gick för mig att jobba hemifrån. De som känner mig anar nog att jag var fruktansvärt ineffektiv, och typ bara låg i soffan och lyssnade på den här låten. Men läs och bli häpen; allt jag hade tagit med mig hem fick jag rättat och genomläst. Jag hann dessutom med att ta lite sovmorgon och gå en sväng på lunchen. Det var en diem som verkligen blev carpad.
Dessutom kunde jag lyssna på P3 hela dagen. Till och med Christer fick jag höra, och det har jag inte lyssnat på sedan Svenska 2-tiden. Men även om det var skönt med en oväntad hemarbetsdag så är det ingenting jag vill göra till en vana. Jag blev lappsjuk direkt, och fick kaninpuls bara av posten kom eller av att jag mötte någon i trappen.
Kollegorna saknade jag så mycket att jag var tvungen att ta en after work med dem nere på nyöppnade snobbstället Stationen. Visserligen var det bestämt sedan innan, men ingen ville ställa in bara för att skolan hade kläckts.
Apropå Svenska 2-tiden, eller i krokarna av Svenska 2-tiden, närmare bestämt Hebytiden, så var jag på Gymnasiemässan med mina elever idag, och då träffade jag några av mina små sjuor från den eran. På något sätt har de utvecklats till nior nu och alla killarna var två meter långa och pratade som Bengt Magnusson och alla tjejerna hade förvandlats från blyga och präktiga hästtjejer till rökande bitchblickar, sådär som en del tjejer blir i nian. Det var väldigt kul att se dem, och de flesta såg uppriktigt glada ut att se mig. Det var också kul att träffa min gamla mentorskollega Tåis. En riktig Hebyprofil.
Dagen rundades av med ett besök på Kvarnen där jag gjorde tung kändisspotting. Först såg jag den där meteorologen med hockeyfrilla (DU kan googla!) och bara några minuter senare Naken-Janne. Fast den sistnämnde känner jag ju nästan, så det var inte så mäktigt. Han skällde ut mig och några andra en gång för att vi pratade för högt under en rast när jag jobbade som telefonförsäljare. Också det en jävla story.
Vilken dag. Vad många intryck. Måste gå och lägga mig och bearbeta allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar