Bara 34 dagar kvar

Kom precis hem från Orvars. Det är okej att komma hem lite larvig klockan 01.35 från puben på en måndag när man har semester. Men det innebär samtidigt ångest då man inser att första semesterdagen har slösats bort på diverse vettiga aktiviteter, och att man bara har sex veckor och sex dagar kvar innan det är dags att stämpla in igen.

Det har varit en lång dag, men jag gillar att vara koncentrerad i inläggen så därför kommer jag inte författa åtta stycken sådana om kvällen. Jag nöjer mig med ett enstaka.

Dagen började med tidig uppgång. Detta berodde mest på att jag hade som mål att åka till Solna på förmiddagen, och att koppla ihop Uppsala Länstrafik med SL var en ekvation som fick mina derivatalösningar på matte C i gymnasiet att framstå som tiokamraterna, så det var klart att det blev fel. Det hela slutade med att jag gick upp en timme för tidigt. Första dagen på sommarlovet och jag missar sovmorgon - skjut mig.

Men skitsamma, jag skulle till Solna för att hälsa på Pontus från supporterklubben som ligger på Karolinska, efter att ha blivit svårt misshandlad för en dryg vecka sedan. Det var nervöst på förhand att veta vad jag skulle vänta mig, men han var vid mycket gott mod och de fysiska spåren av den grova attacken hade börjat läka så pass bra att man kände igen honom, och det kändes väldigt positivt att vara där. Det känns dock fortfarande förjävligt att han har drabbats av det där, och tyvärr har det meningslösa våldet fått ett konkret, söndersparkat ansikte även för mig. Det är hemskt att se vad vissa neandertalare kan ställa till med för en enskild individ, utan någon annan anledning än att man råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Hoppas bara att Ponka slipper framtida men, både fysiskt och psykiskt sett.

Jag åkte sedan tillbaka till Uppsala och mötte upp Esh och efter en öl i bersån och en i Stadsparken gick vi på Studenternas och såg den högoktaniga matchen i division I norra mellan Sirius och IK Frej som slutade med besvikelsens 1-1. Behållningen var dock Sirius supporterklubb Västra Sidan, som jag anser vara en av de främsta i landet tack vare sitt lojala stöd, men framförallt för sina unika ramsor:

Mel. Kasper o Jesper o Jonatan
Vi älskar vårat Sirius, har blåsvarta kalsonger
Vi lever på Studenternas och odlar polisonger
Vi sjunger som en änglakör
För laget som vi lever för
När Sirius vinner så blir vi kalas
Vi är Västra Sidans supporteras

Om inte det är världsklass när det gäller supporterkultur är jag beredd att avgå. Och när det gäller supporterkultur tycker jag att jag har ett ganska ansenligt kulturellt kapital att vila mitt ethos emot.

Efter matchen gick vi till Orvars och slog runt. Den gamla goda traditionen att vi bara skulle ta en öl till, fast bara en öl till, fast bara en öl till, fast bara en öl till visade sig vara i allra högsta grad levande.

När jag gick hem lyssnade jag till Hannes och min skämslista på Spotify och om jag är på humör kommer jag att redovisa vilka av låtarna jag inte tryckte bort. Men inte nu. Man kan ju inte skriva åtta inlägg samma dag liksom.