Jag är egentligen en ivrig motståndare till det här med jobbångest, men ibland antar jag att man kan göra ett undantag. För i morgon börjar vårterminen, och efter ett superskönt lov är jag inte det minsta sugen på att börja arbeta igen. Den här grejen med bara två veckors ledighet förstår jag inte. Det är väl inte som att utvärderingen av sommarlovets sju veckor har visat på något negativt? Jag hoppas att de har åtgärdat det till nästa läsårs jullov om de vill att jag ska fortsätta.
Nu är det dock inte så att jag börjar jobba igen i morgon, för jag tjuvstartade lite här på eftermiddagen med att i alla fall göra hälften av det jag hade tänkt fixa under lovet. Det var väldigt, väldigt kul att få rätta lite igen. Hade saknat den vackra sysselsättningen (ungefär lika vacker som rotfyllning utan bedövning).
Avslutningen av lovet blev som resten av det. Jag var knappt hemma någonting, men jag gjorde inget stressigt eller ansträngande på mina resor.
För några dagar sedan - det här med att börja veta vilken dag det är igen är nog det bästa med att börja jobba igen - var jag i Sundsvall och hälsade på Josefin och Colin och Polly i deras fina hus. Det var opretentiöst häng som gällde, så vi åt lite hemlagad pizza och kollade på film i mancaven.
Dagen efter lekte jag leken "Ge och ta" med Polly, vilken går ut på att man ger saker till varandra som man sedan tar tillbaka - bra mycket roligare och mer intelligent än många sällskapsspel jag har testat. Sedan åkte vi på sightseeing i Sundsvall. Vi åkte till Södra Berget, men Södra Berget hade drabbats av starr eller något för man såg bara en mjölkig dimma där det enligt uppgift skulle vara någon form av utsikt. Sen köpte Josefin och Colin ett bord medan jag och Polly kollade på och sen fikade vi och kollade på en utställning om branden 1888 och sen tog jag tåget hem. Alltid fint att vara i Sundsvall. Det sa jag redan 2007, när jag hade sett Mikael Lustig helt radiostyrd på utestället "Stadskärnan". Hoppas att det inte dröjer sju år till nästa besök bara. Och att Lustig är nyktrare då.
Jag var hemma en natt innan jag åkte och mötte Erik på Slussen för vidare transfer till Värmdö för vidare transfer till Sandhamn. Vi brukar åka till skärgården på sommaren men i somras tänkte vi att det kunde vara trevligt att se den i vinterskrud också. Nu var det väl inte Hej mitt vinterland man tänkte när båten skotade fram genom en novembergrå skärgård, så det var ingen midvinterstämning om man säger så.
På Sandhamn gick vi på relaxavdelningen och badade i vedeldad tunna. Erik hade spetsat in sig på att bada i havet, så jag ville inte vara sämre utan doppade mig i fyra-femgradiga Östersjön. Det var oerhört kallt, men inte så kallt som jag hade tänkt mig. Det var dock inte läge att köra några längder ryggsim där i småbåtshamnen för då hade det garanterat blivit exakt så vidrigt kallt som jag hade tänkt mig.
Efter en stärkande bastu hängde vi på rummet och kollade på härliga Arsenal-Tottenham innan det var dags för en väl avvägd Lynchberg Lemonade i väntan på middagen, som dock inte var något särskilt. Kvällen fortsatte i baren innan vi rundade av med Spotify-battle på rummet. En fin dag.
Igår var det tidig uppgång som gällde eftersom Erik skulle med planet till Norge, och det ledde till att jag hade en hel dag till mitt förfogande att förfoga fritt över. "Carpe d..." tänkte jag och somnade tvärt in i en fyratimmars powernap. Dagen kom av sig lite efter det kan man säga.
Idag hade jag tänkt gå till jobbet, men insåg att det var mycket skönare att ta sovmorgon så då gjorde jag inte det. Tur att jag inte har valet att jobba hemifrån oftare är allt jag har att säga om det.
Nu ska jag ägna mig åt att inte kunna somna på grund av dygnsrytm, och sedan ska jag vara skräcktrött i morgon. Det är bara 24 veckor kvar till sommarlovet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar