2014 har inte mer än bara börjat, men jag känner redan nu att detta år är året som jag går från kvasipoetisk till att bli så djup att jag inte ens bottnar själv. Jag är ju sedan tidigare känd på skolan (källa: mig själv) för att leverera det ena bevingade citatet efter det andra som eleverna sedan kan vederkvickas själsligt i. Vem minns inte klassiker som Mottagaren är kung eller Repetition är kunskapens moder? Eller för att inte tala om den enastående Försök undvika att hyvla dig i tummen med osthyveln (som bara kom till mig i en vision under en morgonsamling för ett år sedan efter en incident hemma i köket vid mitt morgonmål)? Alla lika oförglömliga.
Dessa har dock tidigare värkts fram under en process som har tagit många månader, men nu är jag en värre citatmaskin än Oscar Wilde och Winston Churchill tillsammans. Jag tror att det hade sin början i den senaste filmkvällen hos Becks och Erik häromveckan (där vi för övrigt numera har rationaliserat bort filmen och bara äter soppa och dricker vin istället) då vi tillsammans med Emma och Goebbels-Lars diktade inledningen på vad som skulle kunna bli en blueslåt.
Du köpte den sista biljetten till min inre resa
Nu står jag på perrongen och ser tåget gå
Jag vet redan vad ni tänker, så ni behöver inte skriva den där kommentaren med ordet "BRILJANT" och fyra utropstecken här nedan som ni nu fick en impuls att göra. Sedan vi kvad detta har jag i princip andats nyskapande och kärnfulla metaforer, liknelser och allmängiltiga sanningar. Men det har ni säkert redan noterat på Instagram.
Ibland är det nästan så att man måste be om ursäkt för sitt geni.
Om vi ska ta och lämna fantasivärlden ett tag och återgå till ordinarie sändningar kan jag konstatera att jag den senaste tiden har valt att hålla profilen låg. Särskilt efter lördagens holmgång tillsammans med först supporterklubben och sedan med Hannes och hans kompis Charlie Alptopp. Jag antar att jag ska hålla mig borta från Plock ett tag. Det är allt jag har att säga om den kvällen. Fast jag kan nämna att det var en väldigt kul lördag också.
Därefter har det varit jobbfokus, med en vecka som inte riktigt har varit lika strömlinjeformad som den föregående men som ändå har varit trevlig. Det enda som är lite svårhanterligt är att min klass är så oerhört tyst när vi har samlingar. Den är, i det avseendet, min förra grupps totala motsats. För ett år sedan hade jag vissa dagar kunnat ge min högra hand för bara en minuts tystnad då och då, men när det är knäpptyst nästan hela tiden får jag erkänna att jag saknar det där tinnitusframkallande surret ibland. Gräset är alltid grönare på andra sidan.
Se där. Jag levererar ännu en nyskapande sanning. Varsågoda.
Idag var det informationsmöte för kommande elever, vilket innebar kvällsjobb till åtta varpå jag tog helg. Javisst - jag är ledig i morgon för jag ska åka och möta våren på kontinenten. Först måste jag dock - i tur och ordning - få Susanne i grannlägenheten att sluta spela Griegs Morgonstämning på saxofon (hon har uppenbarligen en del dolda talanger - många klaffar på saxen som jag brukar säga), därefter packa väskan och sedan sy ihop logistiken inför morgondagens transfer till ARN.
Ikväll har jag också ätit en semla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar