torsdag 2 januari 2014

Hur kommer blodet in i blodapelsinen?

Grått nytt hår, som man säger i Norrlands inland. 2013, som går till historien som ännu ett helt okej år, är över och 2014 har anlänt lika fullt av orealistiska löften som ett Nigeria-mail. Det blir spännande att se hur det vecklar ut sig över det sargade landskap som är den här 30-åringen. 

Jag har firat nyår i Östersund, eller strax utanför i Optand. Det var ungefär samma upplägg som i fjol. Lite bastu, lite skidåkning, en förnämlig middag och cirka tretusen småbarn som var så speedade att Fast and the furious-filmerna i jämförelse framstår som en serie dokumentärer om målarfärg som torkar.

När jag kom fram i umpfdags (jag har totalt förlorat kollen på veckodagarna) plockade Anna och Ingrid upp mig på stationen och släppte sedan av mig på travet där Karl och pappa Micke satt och skulle bli miljonärer. Jag hade aldrig varit på trav så jag var förväntansfull, men jag är inte övertygad om sportens storhet. Det är tydligen ingen boll med i trav heller. 

Resten av dagen präglades av förberedelser inför nyårsafton, samt att hälsa på lille Nils, som är det senaste tillskottet i familjen. Jag och Lill-Esh spelade Monopol, men han gav upp när jag psykade ut honom genom att påstå att jag har varit med i OS i Monopol. 8-åringar alltså, det är för lätt. 

Jag och Karl avslutade dagen i bastun med en kall öl som blev varmare efter hand. Den blev också mindre och mindre god. Verkar som att det finns en korrelation här. 

Dagen efter tog vi skidorna till fäboden för att inspektera ägorna efter stormen Ivars härjningar. Det är en smula kraft i de där vindbyarna kan man konstatera när man ser 20-meterstallar som har brutits av på mitten som om de vore ätpinnar. 

Det svenska vallateamet hade ännu en gång misslyckats kapitalt med sin uppgift, så det var tungt före på ditvägen. På hemvägen gick det dock enklare, men det berodde kanske mer på att vi tog en snaps per skida och stav i fäboden än på att vallateamet gjorde en osannolik comeback. Resultatet i Yatzypartiet i boden är dock ingenting som jag känner att vi behöver gå in djupare på här. 

På kvällen var det fin middag i form av Moules Frites, Belgiens nationalrätt. Det var gott, men jag kan ändå känna att Kerstin överdrev lite när hon skällde ut hela västkusten för att de inte serverade den rätten på en restaurang i Lysekil i somras. Riktigt så desperat god är den inte. 

Det var mycket fokus på mat och dryck under kvällen, men vi hann även med lite dansstopp och att bära roliga hattar. Det ska inte underskattas. Till efterrätt var det någon form av fruktanrättning med frusen blodapelsinjuice på, så nu vet jag i alla fall hur blodet kommer ut ur blodapelsinen. Hur det kommer in i den är nog ingen som vet. 

Efter tolvslaget satt jag, Karl och Malin kvar och tramsade i några timmar samt spelade Quizkampen, vilket tydligen ska ligga helt rätt i tiden år 2014 enligt alla trendspanaren som finns i världen. Sedan sov jag till klockan tretton. 

När jag vaknade var det utflykt till Storsjön för att vi skulle frysa lite samt grilla korv. Karls flytbrygga, som jag var med om att lägga i för tre år sedan, var hårt ansatt av Ivar så den flöt inte så mycket längre. Det är ju så, det finns inga  stormar utan offer som jag brukar säga. 

Sedan var det Arsenalmatch (Super-Nicklas Bendtner!) och läcker kalkonmiddag hos Karls föräldrar, innan vi tog årets första bastu och en stout i salongen som eftersläckning. 

Det var en bra start på det nya året. Nu ska jag till Sönnsvall. Köng dä!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar