Bortsett från att han inte var min biologiska bror och att han jobbade på en restaurang. Samt att vi jobbar mer i presens. Annars stämmer Håkans textrad till punkt och pricka på mitt äventyr i Danmark i helgen.
Att vakna en fredag och vara på väg någonstans som inte är vardag ger mig alltid lite extra schvung i steget när jag rör mig mot Uppsala Centralstation där navet vid ekrarna som sträcker sig över Europa och utgör flygplansavgaserna efter mina resor finns. Förlåt klimatet, för mina ekologiska fotspår. Jag kan dock inte hålla mig när omvärlden alltid bara befinner sig några timmar från min ytterdörr.
I fredags förmiddag möttes jag i ett småkallt Köpenhamn av en flaggceremoni i regi av Esh och Kristine. Det är ju så man alltid vill bli mottagen - i någon form av Eriksgata. Men så hälsar man tydligen på sina gäster i Danmark, och det är ju såklart dejligt att få lära sig nya sedvänjor. Kanske något att ta efter även här, i detta kalla och buttra land där jag aldrig har mötts av flaggviftande och glada människor. Bortsett från när jag skulle se Sverige-Danmark på Råsunda i fotbolls-EM 1992, men då viftade de med danska flaggor bara för jag av misstag hade råkat välja en röd t-shirt just denna dag. Så det krävs med andra ord alltid danskar för att få flaggor viftade i sin riktning.
Och det är ändå bara julgranar som har på sig sitt lags färger när man går på match. Vad den klädkoden säger om motståndarnas färger vet jag dessvärre inte.
Efter ett kort stopp i lägenheten på Vesterbro cyklade vi in till stan för att äta dansk frukost. Jag vågar lova att det var första gången sedan 2012 jag satt på en cykel, så det var klart nervöst att ge sig ut på de hårt trafikerade 24-filiga vägarna som rusar likt vilda lavaströmmar genom den danska huvudstaden. Nu är det ju som tur var så att cykla lite är som att, eh, cykla - så det var som att jag aldrig har gjort något annat än att trampa så att det rasslar i ram och kedja.
Dansk frukost är inte riktigt samma sak som svensk frukost då det vi kallar frukost de kallar morgenmad och det vi kallar lunch benämns som frukost. Det var förvirrande, men när jag fick in ett par smørrebrød, en dansk pilsner och den lille Aalborg tänkte jag inte mer på det utan föll in i en behaglig semesterdvala som jag inte lämnade på 48 timmar.
Vi fikade därefter på ett jättegammalt café där jag åt en jättejätteonyttig kaka med så mycket grädde på att den istället för på ett skört porslinsfat serverades på en folder med information om Viktväktarna. Sedan valde Kristine att lämna oss till vårt öde och efter att ha kollat in Barburrito där Esh jobbar och luktat lite på Tequilan satte vi oss på ett klassisk ölcafé för ett antal bättre pilsner. Cigarettröken låg tätare än Lutzendimma därinne för i Danmark får man fortfarande röka inomhus på vissa ställen. Västvärlden bara "Rökförbud!". Danmark bara "YOLO!".
När vi började lukta som Marlboro-mannens (RIP) lägenhet gick vi och åt hamburglare på ett ställe där Esh kände personalen, så vi fick goda hamburglare till löjligt låga priser plus ett järn i varje ben vid sidan av. Sedan ägnade vi ett par timmar åt Arsenal Denmarks härligt skitiga hemmapub och en bättre Arsenalseger innan vi rundade av kvällen på Barburrito där Esh tillsammans med en av kockarna försökte beställa mat med hjälp av en iPad till nästa dag. Det gick sådär, och under den timme de satt och dividerade hann de med fler missförstånd än i en Stefan & Krister-fars innan beställningen - kanske - gick iväg.
Dagen efter var vi tvungen att återhämta oss med hämtpizza, Coca-Cola och sömn i olika långa intervaller i soffan framför en massa fotbollsmatcher. Precis som på den gamla goda tiden och det var, precis som då, rätt kur för en ny sejour i den pulserande sjællandska natten. Den kickade vi igång på ett antal väl hipsterkompatibla barer innan vi landade för middag på samma ställe där vi avslutade kvällen före. Beställningen hade tydligen gått igenom för vi fick både bananchips, majskolv och tacos tills vi blev Edward Blom-belåtna. Det blev en och annan tequila också, och det var en halt annan upplevelse att dricka riktigt bra tequila jämfört med den där vidriga med hatten som man alltid får i Sverige, och sen kör "Björn Borg" med (snorta saltet, shotta tequilan och smasha citronen i baren).
Det blev en toppenkväll, och det var kul att få ta del av Eshs vardag därnere. Han är en riktig fena på danska måste jag säga, för jag fattade inte mycket när han snackade med danskarna och han verkar ha en på det stora taget fin tillvaro på andra sidan gränsen. Det var också kul att stöta på hans kollegor samt att träffa Kristine igen. Det dröjer nog inte allt för länge innan jag åker tillbaka.
Sedan jag kom hem har jag ägnat en kväll åt supporterklubben och en annan åt en spontan after work på Pitchers. Kul på helt olika sätt. I övrigt har jag låtit åttorna analysera Wendy Copes klassiker "After the lunch" och sjuorna Zlatans reklamfilm samt mordhotat en elev. (Typ "Vad händer om jag inte får A?" "Då dödar jag dig.") Om någon behöver andra pedagogiska tips så finns mitt nummer på Eniro.
Nu borde jag sova, men jag ska fundera på nästa resa istället. En rullande sten rullar aldrig i mossa som jag brukar säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar