Det börjar droppa in ett och annat tecken på att jag nu är inne i semesterlunken på allvar. Det mest tydliga är att jag inte har koll på vilken veckodag det är i och med att jag nu när jag är ledig inte behöver följa det här konceptet med arbete på vardagarna och ledighet på helgen som de har infört. Det känns lite som att vara student igen, bortsett att jag inte går och fikar på ÖG stup i kvarten.
Ett mer subtilt tecken på att jag närmar mig semesterkoman är att jag blir helt sönderstressad av att ha en tid att passa. I fredags skulle jag till exempel vara hos Ola klockan sex, och det gjorde att jag började bli orolig över att hinna redan på torsdagskvällen. Det är märkligt för på en normal fredag passar jag ju tider hela dagen, från det att bussen går på morgonen via lektioner och möten på dagen till något mer festligt på kvällen. Jag får inte ihop det riktigt.
Det här går i och för sig att koppla till ett annat ledighetsfenomen, nämligen det att saker som normalt sett är en del av livspusslet och som genomförs med nästan robotliknande effektivitet nu kan bli ett dagsprojekt. Gå och handla - då är hela måndagen rökt. Klippa sig - tisdagen inbokad. Ta en öl på onsdagskvällen - ställ in resten av veckan.
Ett konstigt fenomen helt enkelt, för det är ju inte som att det saknas tid.
Sedan jag bedrev skogsröjning på landet har jag hunnit med en hel del. I tisdags åkte jag in till Eskilstuna med mina föräldrar och hälsa på farmor på hennes demensboende. Det var en situation som var svår att förhålla sig till, då jag inte har träffat farmor på länge samt att hon nu är så märkt av sjukdomen att hon knappast vet vem jag är längre. Att hon var glad och skrattade gjorde det dock enklare, men det är ändå en märklig känsla som jag inte riktigt kan hantera på något bra sätt.
Därefter blev det ett par dagar hos Luks i hans och Elins nyinköpta (nåja, ett år sedan) hus. Det kändes som ett bra hus, särskilt när den stora överraskningen presenterades - de har pool! Jag tror inte jag har känt någon med pool förut, så när de har fått ordning på pumpen känns det som att jag kommer bjuda in mig själv dit fler gånger på somrarna.
Det blev lugna dagar i Eskilstuna. Jag fortsatte med kroppsarbetet då jag hjälpe Luks gräva ett hål till den vallgrav han ska anlägga. Det blev här tydligt att jag är bäst på destruktiva aktiviteter som att gräva och såga ned saker. När det var något konstruktivt som skulle fixas, som att olja in trädäcket höll jag mig undan. Den konstruktiva delen av hjärnan är som sagt ledig.
I fredags var det dags för årets ölprovning hemma hos Ola. Jag, han och Magnus inledde traditionen i fjol och i år ville även Marie vara med. Skottland vann med 4,25 poäng i snitt. En fin kväll i det inte alltför kyliga sommarmörkret som tog slut när det började ljusna. Good times. Jag tänker dock inte nämna att jag drack te ur en Chelseakopp, för det var så sjukt förnedrande. Det ska också föras till protokollet att vi nästa år bör köra med en sexgradig skala, då vi inte kan hantera en femgradig längre på grund av det nya betygssystemet.
Gårdagen var en sådan som på Wikipedia skulle kunna få texten "Denna artikel om en dag är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den." i anslutning till den. Den saknade så att säga vettigt innehåll. Jag och Hannes låg mest i varsin soffa och kvad samt kollade på film och/eller sov. Han hade visst också varit på någon form av provning på fredagen om en säger.
Idag har jag roddad med sådant som var i behov av att roddas med samt sprungit ett litet varv. Diskat har jag också gjort. Ja, det var i min själ en spännande helg. I morgon säger kalendern att det är måndag, men jag upplever det inte som så i och med bristen på söndagsångest. Morgondagens projekt är att gå till kemtvätten och lämna in min kostym som ådrog sig stora fläckar av smink och tonårstårar på skolavslutningen. Stressen över allt som måste fixas hela tiden alltså. Kan man aldrig få ta det lite lugnt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar