Igår var jag tvungen att vila extremt mycket. Jag är nämligen så oerhört gammal nu så när jag går på en fest med en massa människor som är yngre än 25 år behöver jag sova i 48 timmar för att överhuvudtaget fungera i det här samhället. Jag tog alltså en längre tonårssovmorgon till kanske klockan tolv, och den följde jag sedan upp med en längre tupplur på en dryg timme där vid tresnåret. Mellan sömnskoven kollade jag på hela säsong ett av Arrested Development samt åt en glass. Det var den bästa måndagen hittills.
Den direkta orsaken till att jag behövde sova bort 75 procent av dygnet var att Tobias och hans sambo Allis bjöd till sommarfest i idyllen Sjötorp utanför Gävle i lördags. Det är en tradition som de har kört i fyra år nu, och därför var det såklart hedrande att som utböling bli inbjuden.
Jag kände inte så många där, men alla var väldigt trevliga så det var inga problem att umgås med folket. Jag har dock aldrig förut hört så mycket snack om efterbörd tidigare, och jag skulle bli mycket tacksam om jag inte hörde så jättemycket mer om det i framtiden. Inte för att jag är äckelmagad eller så, men att bada i det är att gå över gränsen.
Det var en vacker sommardag som långsamt vandrade in i en vacker sommarnatt. När det var som mörkast tog vi en simtur till en brygga som såg ut att ligga ungefär 60-70 meter bort, men när jag väl var i vattnet visade det sig att den i själv verket låg 60-70 kilometer bort. Det kändes i alla fall som det i och med att senaste gången jag simmade någon längre sträcka var på Fyrishov hösten 2010. I söndags fattade jag inte varför jag hade ont i armarna, innan jag förstod att simturen på ungefär fyra minuter var boven i träningsvärksdramat.
Vi var vakna sådär sent som ljusa sommarnätter inbjuder till och det blev ganska djupt framåt småtimmarna när till exempel människans inneboende ondska diskuterades. Vi kom dock inte fram till lösningen vad jag minns. Jag tror också att jag blev lite poetisk framåt läggdags för jag har hittat en anteckning i mobilen som lyder "Ser en dimridå som flyktigt vaddar in vattenytan / Ser en spegelbild som orsakr [sic!] oro i tid och rum."
Ja, det var vackert att se och så. Men det är ingen anledning till att hålla på så där. Vad jag försökte förmedla var antagligen det trolska i att se morgondimman sväva över vattnet ungefär som röken väller över scengolvet när Sarah Dawn-Finer gör en riktigt jävla fläskig ballad i melodifestivalen. Jag ska skärpa mig, men samtidigt är det inte första gången jag blir fullständigt knockad av det vackra i en insjö en sommarnatt när solen går upp. Ni får ha lite överseende med mig.
Söndagen inleddes med ett uppfriskande morgondopp. Så skulle man ha det inne i stan också. Synd att Fyrisån är lika inbjudande att bada i som de där vattendragen runt Fukushima, så det är ju inte att tänka på. Helgen i Sjötorp rundades av med fruktläsk och en lätt illamående resa tillbaka längs E4:an till Uppsala. Fina dagar.
Nu ska jag gå och slipa på mina metaforer. Känner inte att de var riktigt vässade där i lördags natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar