Jag har köpt mig en akustisk gitarr

*Paus för att jag ska räkna ut vilken dag det är*

Onsdag var det ja. Jag har några sköna dagar bakom mig där tempot har varit alldeles lagom. Visste ni för övrigt att det där om att begreppet lagom bara finns i svenskan är en faktoid? Det finns även i norskan har jag lärt mig, och nu har ni också lärt er det. Visste ni det redan så får ni ta det som en repetition, vilket aldrig skadar. Repetition är kunskapens moder, som jag brukar säga (jag brukar faktiskt det).

När tempot är lagom innebär det att jag har vettiga saker att göra, utan att det blir alldeles för mycket. Det kan vara ett ärende på stan, jobb med supporterklubben eller en löprunda. Perfekta sommardagar, men det skulle nog vara tråkigt att ha det så i längden. Den sociala inputen blir tämligen begränsad när man är i Uppsala på sommaren i och med att typ alla jag känner har flyttat härifrån, så det är tur att jag har Hannes att umgås med. Fast frågan är hur mycket social imput som kommer av sådant umgänge, för jag är mest storebrorsdryg och han är kränkt på grund av min storebrorsdryghet.

Fast lite får han faktiskt skylla sig själv när han sover till klockan 15.30 (alternativt dygnar för att komma rätt i rytmen) eller bokar tågbiljett till ett tåg som redan har gått.

I måndags var jag fortfarande lite sliten efter fredagens övningar hos Ola (ärligt talat, vad var det i den där skotska ölen?) men det gick över efter en långpromenad. På kvällen gick jag och Hannes till Sp*rs-Jonas och grillade. Hannes var en jävel som grillmaestro, vilket var en glad överraskning. Sin vana trogen gick han sin egen väg och vände köttet utan verktyg - utan att bränna sig. Imponerande.

Igår gjorde jag inte så mycket, och idag hade jag varit briljant nog att boka in en klipptid i gryningen. Det kändes som en vrålbra idé när jag bokade i måndags att lägga den tidigt så att jag inte skulle ligga och grissova bort min sommar. När klockan ringde i morse där vid halv tio kändes det som den sämsta idén sedan någon fick snilleblixten att bygga en tunnel genom Hallandsåsen, men jag kom upp till slut. Halv tio kanske inte låter så tidigt, men testa att tonårssova i några veckor så får du se hur lätt det är att gå upp sen. Det är nog lika bra att jag börjar vänja mig, för det är ju bara en månad kvar tills jag börjar jobba igen.

*Paus för ångestattack över att det är så lite kvar på semestern*

Idag fick jag ett stort paket från Tyskland på posten. Det var min nya gitarr som kom. Min gamla gick ju sönder en natt för fem år sedan när Esh råkade hoppa på den efter att vi hade dansat på bordet i mitt korridorsrum, så den åkte i brännbart. Sedan försvann även motivationen att spela gitarr på grund av att en person som hade stark påverkan på mig var väldigt anti mot att jag höll på med sådant, men det senaste året har lusten härligt nog återvänt. Och nu är alla förutsättningar på plats igen för att jag ska bli den där gitarrguden en gång för alla. Vi har alla våra öden och gitarrgud är mitt.

Om ni vill mig något i kväll är jag på nation. Det tur att jag har lärt känna nästa generation Uppsalastudenter nu när alla mina kompisar har blivit vuxna.