Igår kom sommaren till södra Skandinavien tror jag bestämt, men den här gången kom jag ihåg att jag har gingerhy så jag smörjde in med med solkräm som Esh hittade hos Kristine. Jag struntade dock i benen eftersom att "man bränner sig inte på benen" så nu har jag bara några små områden med svedd hud nere på smalbenen. Bra grej det där med solskyddsfaktor - större upptäckt än Higginspartikeln om ni frågar mig. Varför ni nu skulle fråga mig om Higginspartikeln, ser jag ut som en atomfysiker eller?
Vi inledde dagen med en promenad till det mäktiga Carlsberg-området där sagan om det goda danska ölet började och utvecklades. Det var engelsk känsla över arbetarbostäderna och den så kallade Elefantporten var mäktig. Hakkorsen som satt här och där var dock något oklara. Naziöl?
När Carlsberg tog slut gick vi en promenad i den lummiga parken Söndermarken och kontrollerade bland annat en vaktmästare som trimmade en fontän. Jag försökte få Esh att vada ut i fontänen just innan gubben satte på vattnet igen, men den gubben gick inte. Han är inte dum, Esh.
Om det inte gäller att hitta vill säga. Vi hamnade lite avsides när vi gick från parken och efter att Lasse Lokalsinne hade gjort sin grej slutade med att vi fick ta pendeltåg fyra stationer för att komma rätt. Men det är alltid kul att röra lite på sig. I 45-gradig hetta.
När vi kom tillbaka till Vesterbro satte vi oss på en brygga och åt en gigantisk macka och tittade på turistbåtar samt resonerade om färgen på ett särskilt hus. Esh var säker på att det var svart, medan jag som var i den verkliga världen försiktigt påpekade att den var guldigt beige. Det är inte lätt det där med färger.
Sedan körde vi parkhäng i hipsterparken bredvid Kristines lägenhet och drack öl och gottade oss samt gnällde över värmen sådär som man gör när det äntligen blir sommar fast man går och muttrar om kylan hela tiden under perioden november till mars.
På kvällen gick vi ut och letade efter asiatisk mat, och slutligen fastnade vi för ett vietnamesiskt ställe där hovmästaren snabbt diagnostiserades med att ha en störning inom det autistiska spektrat. Det blev ett smärre kaos när han skulle organisera vår förfrågan om att få sitta utomhus så fort ett bord blev ledigt. Han löste det till slut, men han var väldigt pressad där ett tag. Efter maten gick vi och drack dyra drinkar i Köpenhamns Östermalm.
Där kände jag att det hade blivit lite för mycket av cocktailbarer de senaste dagarn och för lite av klassiska ölcaféer. Jag och Esh bad Kristine att hitta ett ställe där man skulle känna sig lite rädd utan att det var farligt på riktigt. Gärna där de också skulle skratta åt oss för att vi var från Sverige. Ett ställe som hette typ Skambaren uppfyllde kraven.
När Kristine hade somnat i sitt glas gick hon hem och vi försökte leta upp något annat semifarligt ställe. Olika svårbemästrade omständigheter gjorde att vi gick till grannbaren där en glad variant av Agnes i Fucking Åmål jobbade, så det var inte det minsta farligt. Då fick vi nog och gick hem så att jag kunde läsa klart Zlatanboken.
Idag har det handlat om hemresa för mig. Jag gick en liten sväng på stan först, men ledsnade ganska snabbt på att gå in i folk med min rullväska så jag åkte ut till lufthavn istället. Testade en restaurang där som heter O'Learys och det var en spännande och alldeles ny erfarenhet att äta en Boston Celtic Cheeseburger utomlands. De andra 485 gångerna jag har ätit den har jag ju varit i Sverige.
På flyget somnade jag direkt och när jag vaknade gick vi ner för landning. Så borde alla hemreseflygningar vara.
Det var skönt att komma hem och se kaoset i rummet igen. Nu har jag något att göra i morgon i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar