Igår satt jag på tåget hem från Örebro och kände ungefär så här, eftersom att alla lät så jävla mycket. Hur svårt kan det vara att bara hålla käften ibland?
Anledningen till att jag var en smula överkänslig mot ljud var att jag var på makarna Hershbergs - före detta Frimodig-Holtz that is - bröllop i lördags och där var det fri bar. Du kan ju göra matten själv då liksom. Gunnars bar kommer aldrig bli sig lik efter mina härjningar.
Bortsett från vissa konsekvenser igår av tillställningen var allting oerhört lyckat. Jag tog mig till Örebro och gick ett litet varv på stan och lyssnade på den mycket kompetenta podcasten Värvet, innan jag letade upp Örebro slott och följde efter andra människor i kostym till rätt sal. Jag känner mig fortfarande utklädd till vuxen när jag har kostym och slips, så jag måste träna på det där.
Jag har inte varit på någon prästvigsel förut, och med all respekt för er som är troende, men vilket jävla hittepå. Stå och läsa texter och hävda att det är någon Gud som har sagt det ordagrant fast alla vet att det bara är någon som har hittat på allting. Jag har svårt att ta det på allvar. Men allting var väldigt fint och man blev lite rörd. Det var tur att Annas och Dennis pojkar sprang omkring och ville vara med framme hos prästen så att allting avdramatiserades.
Efter ceremonin kastade vi ris sådär som man gör och sen fick vi åka Lasse Kongo-buss (det enda som saknades var sådana där afrikanska polletter i framrutan) ut till Lindstorp som ligger ungefär vid Vätterns ollon. Där var det mingel och stelt kallprat först och sedan började middagen. Lagom till varmrätten kom in började det lossna vid vårt bord. Jag tror brysselkålen var den katalysator vi behövde.
När middagen var slut efter ett antal timmar och ännu fler tal var det dags att snöra på sig dansskorna för nu skulle dansgolvet göras osäkert. Jag körde alla mina moves; från White man's overbite via Loreendansen till Bassedansen. Stor succé, som alltid.
En lång dag tog ut sin rätt på bussresan hem, och jag somnade. Sedan gick jag vilse ett tag i centrala Örebro innan jag hittade hotellet för en god natts sömn.
Tågresan hem var som sagt från helvetet, om vi nu ska enas om att det finns ett sådant - det står ju skrivet i en bok liksom, komplett med bakissvettningar och allt. Tycker inte att vi behöver gå in djupare på det.
Förra veckan var väldigt social och morsom. I onsdags var jag och Magnus hemma hos Ola och körde ölprovning till så sent att vi missade sista bussen hem och fick göra en Statoil fast från Bärby Hage.
I torsdags blev jag hembjuden till Erik av Becks och bjöds på grillat i det gröna. Jag fick spela gitarr med fotpall - kanske grej of the sommar.
Nej, om man skulle ta och ta tag i livet igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar