När man ställer sig på vågen och inser att man väger lika mycket som en nyfödd elefant tänker man först att man ska gå och tröstäta en maxipåse med dillchips. Sen tänker man att, nej sitt inte här och tyck synd om dig själv utan ta tag i ditt liv. Egen dräng är guld värd och så vidare.
Så jag har tagit tag i mitt liv. Det är inte första gången och garanterat inte heller sista, men det är alltid lika skönt att kraftfull gå in och markera mot ens solkiga lekamen att nu är det jag som bestämmer. I söndags köpte jag alltså gymkort och nu har jag varit där två gånger. Jag känner redan hur fysiken mäktigt stegrar sig som en alvisk krigshingst.
Jag känner också hur jag på några veckor kommer att förlora all motivation att gå till gymmet, och att varje besök kommer att stå mig dyrt när jag sammanfattar mina besök där om fyra månader. Jag måste upp i 20 besök för att varje besök ska kosta 80 kronor. Räck upp en hand om du tror att jag kommer gå dit 20 gånger.
Och nej, jag orkar inte komma på någon synonym för besök, så du behöver inte kommentera det (som om du hade gjort det...). Det ska stå besök sex gånger på fem meningar, det ska vara så.
Men det är bättre att göra ett försök och misslyckas än att inte försöka alls. Eller var det tvärtom?
Annars då? Nja, det har varit ett par sega dagar på jobbet. Har inte fått så mycket gjort som jag har hoppats, men jag ska jobba i morgon också (tänk en lärare som jobbar på torsdagen v 44!) och då ska jag vara typ själv på jobbet, så då kan jag inte skylla på att någon pratar med mig (eller att jag börjar prata med någon annan). Nu kan jag bara prata med mig själv, och som de flesta av er vet brukar inte det vara så intressant efter ett tag så då kommer jag ju automatiskt hålla käften och jobba på istället. Alla vinner.
På fredag åker jag till Linköping. Besöka slätten är aldrig fel. Det blir ju inte så ofta nuförtiden, så jag räknar med Eriksgata där vid stationen någon gång tidig eftermiddag. Kul initiativ hörni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar