måndag 7 november 2011

Och släcka min brinnande törst

Det var en lagom späckad helg i Linköping. Jag känner att den gav ny energi, även om jag är rätt trött nu. För att inte tala om hur det var vid sextiden ikväll. Då var det värre än ett spädbarn i en bil en sen kväll. Ögonen klippte så hårt att det blev svallvågor i luften och möbler förflyttades metervis.

I lördags var det ganska lugnt under dagen. Jag satt mest och tittade faktiskt. Lite som ett spädbarn ungefär. Sedan åkte jag och mamma till morfars grav och hon planterade ljung, medan jag stöttade med glada tillrop och höll i påsar. Sedan tittade jag och pappa på fotboll innan jag åkte ner till stan och hängde med Per, Sandra, Elin, Sam och Mauro, som jag bjöd in. Det var en väldigt trevlig kväll och det blev nästan lika sent som vanligt.

Det blev taxi hem vid tretiden med världens mest asociala taxichaufför. Om han nu ogillar small talk kanske han inte ska ha det yrket? Jag försökte bara vara lite trevlig.

När jag kom hem i natten insåg jag att jag inte äger någon hemmanyckel till Lambohov längre efter en incident med ett dåligt inoljat lås i vintras, så jag fick således ringa och väcka pappa igen. Känns alltid lika bra att göra det klockan tre på natten.

I går var jag trött till en början, men det gick över framåt eftermiddagen när Love, Kerstin och Elis kom förbi. Elis lärde mig spela piano och berättade hur fiskar låter. Han är redan smartare än Hannes. Även mormor kom förbi och levererade ett nytt eivorsk nyord - istället för kattunge blev det kissunge. Mycket bra.

Vi åt ett potatis- och fisklåda, och det stående samtalsämnet var att fisken var så oerhört salt. Alla blev engagerade i hur salt fisken var. Och den var rejält salt. Så salt att Linköpings kommun funderar på att använda den som snöröjning. Den var så salt att inte ens kossor vill slicka på den. Så sjukt salt att folk gick och sköljde munnen i Döda Havet efter middagen för att få bort sältan.

Det var med andra ord inte konstigt att jag vaknade och kände mig lika uttorkad som Bockstensmannen klockan fem i natt, med typ läder i halsen och dunkande huvudvärk.

Idag har jag jobbat. Det var kul att träffa barnen igen efter en vecka, men det är ju skönt när de är lediga också. Nu är det bara sex veckor kvar till jullovet - och två till London.

1 kommentar:

  1. Sjukt salt var det... Du glömde nämna att pappa fick en fin blomma i rosa syntetiskt material som fars dag-present.

    SvaraRadera