torsdag 24 juli 2014

Start spreading the news, I’m leaving today

Under flera år har jag varit sugen på att åka till New York. Inte bara för att jag är nyfiken på staden, utan också för att jag knappast kan kalla mig helgjuten engelsklärare om jag aldrig har varit i staterna (även om dryga 50 besök i England väger upp något). Jag har dock, av olika anledningar, aldrig kommit iväg.

När Arsenal så i våras kungjorde att en del av försäsongen inför säsongen 2014-15 skulle förläggas till New York såg jag det som en personlig uppmaning från klubben: Nu är det bara att du bokar gubbe lille. Efter en av de mer enkla övertalningar jag har gjort fick jag med mig Arsenalvännerna, och nu bär det alltså av.

Hela resan kommer givetvis inte handla om Arsenal den här gången, men fredag – då det anordnas en stor tillställning för fansen på ett antal pubar – och lördagen, matchdagen, kommer att vara rödvita. I övrigt ska jag fullständigt vältra mig i den amerikanska kultur jag har lärt känna i tv-serier och filmer.

Dagarna som följde Norrlandsresan var rätt händelselösa. När de skildras i filmen om mitt liv är det lämpligt att gå på toa eller hämta popcorn eller ta en snabb sociala medier-runda. Ni kommer liksom inte missa något. Jag sov mest, gick och handlade emellanåt och gick på toa.

När lappsjukan började slå till i slutet av veckan gjorde jag som jag brukar. Jag drog till London med Lander och Larra. Det var tydligen femte resan dit i år.Vi hade möte med Arsenal, och därefter hängde vi på Tollington i solen med bekanta och flera pints. Vi åt på Antonios, som hade ryckt upp sig rejält efter förra besökets fiasko. Grappan efteråt var dock lika vidrig som alltid. Rävgift hade varit godare.

I lördags åkte vi ut till Borehamwood för att se säsongens första träningsmatch. Ni som såg den (jag utgår från att ni såg den) har nog redan konstaterat att det var en typisk försäsongsdrabbning där tempo och precision lyste med sin frånvaro. Det var dock kul att se några av ungdomarna i laget och vi gladdes med Kristoffer Olsson, som både var pigg och fick göra mål.

Annars var samtalsämnet för dagen den hetta som England bjöd på. Jag hade för dagen valt en grå pikétröja, och det var ett väldigt lämpligt klädval om man ville att det skulle vara tydligt för folk exakt hur svettig man var. Jag tror att jag svettades mer än spelarna på plan…

När jag kom hem från London drog jag raka spåret till Bärby Hage och den årliga ölprovningen med Ola och Magnus. Det var en härlig sommarkväll med grill och många hipsteröl då temat för i år var Sverige. När klockan närmade sig tre gjorde Londonresan sig påmind och jag ringde taxi. 

I tisdags tonårssov jag så till den milda grad att jag höll på att missa min tid hos optikern (14.30), men jag hann. Min syn hade bara blivit 0,25 enheter (vad man nu mäter ögon med) sämre på ena ögat på fem år, så det tar jag som positivt. Jag passade också på att beställa nya brillor. Först tänkte jag köpa exakt likadana som jag redan har, men sedan fick jag feeling och gick rejält utanför boxen. Vänta bara så får ni se.

Efter optikern firade jag med öl och pizza i Sala Backe med Rodny innan vi gick in till stationen och hängde med bland annat Vickan och Susanne. Ytterligare en fin kväll i den uppsalienska sommaren.

Igår förberedde jag inför resan till Amerikatt. Nu laddar/bävar jag inför flygresan på hundra timmar. Jag vet inte hur jag ska stå ut. Bara att flyga till London är mördande tråkigt, och nu ska vi vara upp mer än tre gånger så länge. Men det är ju synd att klaga när man ska till världens kanske mest spännande stad. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar