Men innan vi ska börja med lynchningen av SJ, Trafikverket, ansvariga politiker samt vissa meteorologiska fenomen tänkte jag ge en lite rekapitulation över avslutningen av Norrlandsutflykten.
Efter en kort nattsömn på grund av att Argentina-Holland gick till straffar i kombination med att vi skulle upp klockan sex inledde vi den dryga milens vandring från Kebnekaise fjällstation till Nikkaloukta. Redan när vi kom iväg vid halv åtta efter frukost och packning var det över tjugo grader varmt. Addera en otymplig ryggsäck på cirka 25 kilo, sömnbristen, slitna ben och fötter efter toppturen och solbrändsömmande vader (jag glömmer alltid smörja någon suspekt del av kroppen, och vader får räknas som suspekta i detta sammanhang) i den talföljden så blir summan en väldigt grinig liten 30-åring.
Vi var tvungna att hålla relativt högt tempo för att hinna med bussen till Kiruna, så det var bara att knata på. Men tro inte att jag inte gnällde. Solen fick en rejäl dos ovett ska ni veta. Komma där och vara tropisk fast vi var närmare Nordpolen än Medelhavet. Fånigt varmt. Pinsamt beteende.
Efter vad som kändes som två varv runt solen - fast på solens yta - kom vi fram till Nikklaukta och bussen tog oss tryggt till Kiruna där tåget till Gällivare väntade. Eller det gjorde det så klart inte då det var en timme sent. Efter tvåtimmarsförseningen på resan norrut några dagar tidigare var vårt förtroende för SJ nu naggat i kanten.
Vi kom dock fram till Gällivare (59 minuter sent - så att vi missade resegarantin med en minut) och sedan hade Hedemora fixat skjuts till stugan vi hade fått låna och skulle inkvartera oss i. Det var galet skönt att komma fram och få ta en dusch och en öl samt sova lite. Kroppen var fortfarande nedbruten efter toppturen och en lugn kväll var precis vad vi behövde.
Dagen efter gick vi en lättare promenad på femton kilometer. Nu var det dock bra mycket enklare i och med att jag inte hade packning samt gick på ordentliga vägar så att jag kunde ha gympaskor istället för vandringskängorna. Kroppen var också med i matchen igen. Vi gick in till Gällivare centrum först och kollade lite där. Det fanns i alla fall ett snyggt hus och på torget spelade några ungdomar en Kentlåt på ett riktigt oslipat charmigt sätt (tills deras noter blåste iväg och de fick avbryta). Sen gick vi och köpte renkött på ett slakteri där de också delade ut gratis kepsar. Norrlänningar är bra trevliga alltså. Framförallt de som jobbar på slakteri.
Därefter kollade vi in
På kvällen gick vi ut och käkade med han som hade lånat ut stugan till oss (plus köpt frukost och öl - man tackar) på Alla Tiders Café, ett inneställe. Det var, bortsett från en knottinvasion, mycket trevligt, men frågan är om vi inte gick därifrån lite för tidigt. Det kändes som att de lokala profilerna just hade börjat göra entré när vi drog och det var på väg att bli en riktig show. Men när det erbjöds skjuts upp till stugan var vi för lata för att tacka nej.
I lördags var det hemfärd. När vi kom till stationen anade vi att något inte stod rätt till för det var ganska förvirrat. Någon sa att vårt tåg var inställt och att vi skulle ta ett annat tåg till Boden, medan någon annan påstod att tåget visst skulle komma. Tåget till Boden stod inne och vi velade ett tag över hur vi skulle göra. Plötsligt hörde jag en röst: "Axel, hoppa på nu!". Det var oväntat Oskar från jobbet som stack ut huvudet genom dörren, så vi gjorde som han sa. Han hade också varit uppe och vandrat med en kompis och skulle nu hem med samma tåg. Kul överraskning, och vi tyckte nog alla att det var bra att få fler personer att prata med efter att ha skavt på bara en person under en vecka.
I Boden inleddes parodin omgående. Tåget avgångstid flyttades fram timme för timme, och till en början fick vi ingen information alls. Till slut råkade en stackars tågvärd från ett annat tåg stanna till vid perrongen och hon fick veta att hon levde av vissa resenärer, och skrämdes nog att ta reda på information. Vi fick tiden att gå med kortspel, en liten mun whisky från Oskars förråd och till slut - när vi blev riktigt desperata - att ta tid på hur snabbt Oskar kunde sätta upp sitt tält. Allt ackompanjerat av Hedemoras alltmer bittra Twitterinlägg till @SJAB. Här kan alla stanna till ett tag och njuta av det väldigt, väldigt underhållande ord som SJ AB blir baklänges.
Efter många timmar dök ett tåg upp, men då saknades det några vagnar, så det vara bara att vänta ett par timmar till tills de dök upp. Sen fick vi äntligen krypa ner i den mindre bekväma nedfällbara bädden och med jämna mellanrum vakna av ett taktfast dunk-dunk, dunk-dunk, dunk-dunk hela natten.
När morgonen kom var vi i Härnösand och jag kände att det var dags att ropa hej. Jag hade kunnat ligga kvar och lata mig ända fram till Uppsala, men så lätt skulle det givetvis inte gå. På grund av ett banarbete fick vi hoppa av i Sundsvall och ta buss till Hudiksvall (Brolin var inte där) där vi fick vänta i en och en halv timme på ett ersättningståg. Det var svårt att vara superpositiv då, men vi gjorde vårat bästa för att hålla stämningen uppe. I Gävle fick vi till och med rostbiff och potatissallad.
Cirka sju timmar sent ankom vi slutligen Uppsala. Det var svårt att tro att det var sant att vi verkligen vara framme i det läget, efter en resa på nästan 24 timmar. Detta är dock inte min värsta hemresa - när jag tågluffade 2003 åkte jag och Oskar (den Oskar jag känner som inte är min kollega) Prag-Linköping på 29 timmar efter byte i Nürnberg, Hanau, Hamburg, Köpenhamn och Malmö plus att tyska tullen gick igenom min väska ytterst noggrant på grund av att Oskar hade batiktröja och hippiemössa på sig plus att vi fick vänta i Hanau mellan 2 och 5 på natten. Men den här var fortfarande jobbig. Man ska undvika att åka hem med folk som heter Oskar är väl slutsatsen vi får dra efter det här.
Igår kväll hände inte mycket. Jag somnade en sväng direkt när vi kom hem, och sen blev det pizza och VM-finalen. Jag vill inte skryta, men jag skrev faktiskt redan efter Tysklands första match att de skulle bli världsmästare. Första gången i mitt liv jag har tippat rätt på något.
Idag har jag gjort extremt lite. Typ sovit mest. Jag var dock duktig och stack ut och sprang, och min förväntan efter förra veckans avverkade sju mil var naturligtvis att det skulle kännas lika lätt som för den där galna människan som sprang upp och ner för Kebnekaise på två timmar. Så blev naturligtvis inte, utan det var det jobbigaste jag har gjort sedan jag, eh, gick från Kebnekaise till Nikkaloukta. Sen fanns det inget vatten när jag skulle duscha. Det var irriterande. Efter en timme SMS:ade jag Rodny och bad honom styra upp det. Då började vattnet fungera igen. Allt ska man behöva lösa själv.
Nu ser jag fram emot att inte ha en enda tågresa att bli försenad på inom en överskådlig framtid, och jag ser även fram emot några hellediga dagar i Uppsala. Jag funderar på att skaffa nya brillor. Ett bra tredagarsprojekt om ni frågar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar