I'm busy, busy, busy doing nothing at all

De lata dagarna står, likt regnet utanför fönstret, som spön i backen. Det är rätt skönt, men jag börjar redan nu bli stressad över att det bara är en månad kvar på semestern. Jag får ingen ro att slappa när jag vet att det är så få dagar kvar att slappa på.

När man är ledig blir de där små sakerna som jag brukar göra per automatik under normala vardagar gigantiska. Bara att gå och handla är ett heldagsprojekt och att ha tvättid orsakar ångest i tre dagar. Att ha en tid att passa kan också få blodtrycket att öka redan kvällen före. Det är jävligt stressigt att vara ledig faktiskt. Och så skriver jag inte bara för att provocera er som jobbar.

Sedan jag gick på semester för en dryg vecka sedan har jag till stor delar ägnat mig åt att kolla på VM. Det är inte lika utmattande som att se Arsenal, men det har varit roligare än vad landslagsfotboll brukar vara. Kanske för att jag leder VM-tipset på jobbet. Det är ju lite prestige att vinna det där, särskilt som att jag kom typ näst sist på EM-tipset för två år sedan. Fast om jag inte vinner gör det inte så mycket, huvudsaken är att jag slår Sara. Efter bowlinggate i våras känner jag att hon inte ska få snacka till sig ännu en seger.

I helgen var jag i Stockholm och hade årsmöte, vilket gick bra. När vi inte länsade hotellets alla minibarer eller slog oss i slang med en kille som vi hittade sovande utanför hissen klockan tre på natten för att gå på upptäcksfärd på hotellet, hängde vi på Söder och drack Lynchberg Lemonade. Det är en dyr vana det där med drinkar kan jag konstatera efter att dagen efter ha fått en utskällning av mobilbanken.

Jag har också ägnat mig åt att träna en hel del. Jag har både kortsiktiga och långsiktiga mål med träningen. Det mest långsiktiga är att jag vill vara en återvinningsbar person. Det näst mest långsiktiga är att jag är anmäld till dels Stockholms halvmara och dels Tjurruset i höst. Det kortsiktiga är att jag ska bestiga Mount Everest Kebnekaise nästa vecka. Det är 2000 meter rätt upp i luften - och det är inte någon vanlig uppförsbacke om man säger. Carolinabacken framstår som ett farthinder i jämförelse. Men ni behöver inte oroa er, för jag har som jag nämnde tränat på ganska bra och vi kommer ha guide när vi kör toppturen.

I måndags hängde jag hemma hos Ola och kollade på VM. Hans son var rolig att lyssna på för han kunde typ allt om alla spelare, och sågade Ola hela tiden för att till exempel inte visste var Algeriets högerback spelade mellan 2009 och 2011. Tonåringar är roliga. Jag har nog valt rätt jobb ändå.

I går, tisdag, tog jag det galet lugnt som vanligt, så till den milda grad att jag blev superstressad när jag skulle passa tiden för min och Hannes dejt. Vi körde en pubrunda modell större. Vi började med Argentina-Schweiz på Pitchers och sedan tog vi en hipsterburgare på nyöppnade Burgers & Beer. Därefter drack vi Lynchberg på Plock, innan vi kollade på Belgien-USA på Interpol. Kvällen avslutades på O'Connors innan jag åkte taxi hem. Det har varit rejält frostig stämning mellan mobilbanken och mig idag. Han är inte nöjd över gårdagens excesser, så mycket har jag tolkat genom talande tystnaden. Jag tycker han överdriver. Jag hade lite otur i plånboken, det var allt.

I övrigt är det största som har hänt mig den senaste veckan att Gurra G från Just D har börjat följa mig på Twitter. Om någon hade sagt det till mig 1997 hade jag antagligen först frågat "Vad är Twitter?" och sedan blivit lika starstruck som när jag träffade Pelé på Heathrow 2007.

Till sist. Nej, jag vet inte heller vad "en återvinningsbar person" är. Obegriplig reklam. Zlatans var bättre.