Perfection as a hipster

Påsk var det ja. Högtiden som mest är till för att vara ledig i vårsolen, utan krav på saker man måste göra. Sympatiskt. 

Jag är hemma från Linköping efter en skön ledighet. Påskafton var rätt händelselös med bara någon enstaka ångestframkallande händelse. 

Det jag tänker på var traumat när grannkillen, som brukade vara åtta år gammal när han gick på det fritids jag jobbade på innan jag flyttade till Uppsala, gick förbi utanför köksfönstret. Han var nu typ 19 år och såg ut som den födde hipstern med trendkänsliga solglasögon och allt. Det var mycket obehagligt. Samtidig, när jag så här i efterhand ser nyktert på incidenten, är det klart rimligt att han är 19 år idag om han gick på fritids och var åtta år 2003. Men ändå liksom, klart man blir skärrad och ställd när tiden uppenbarar sig på ett sådant drabbande sätt. 

På kvällen kollade vi på den där Beatles-hyllningen på tv och sen tröttnade den äldre generationen så då fick jag kolla på Harry Potter själv. Det, och samtidigt försöka öppna pappas whiskeyskåp så tyst att det inte hördes till övervåningen samt rota i köksskåpen efter godsaker. Dock med skandalöst dålig utdelning: Osaltade cashewnötter var det bästa jag hittade. 

Igår var det fotboll på tv, så det ägnade jag mig åt i flera timmar. Arsenal vann, så alla (jag och pappa) var glada medan mamma var som vanligt (glad). På kvällen kom mormor - Grande Eivor - samt morbror Sören (Eller Sir N som han brukar skriva. Hehe.) och Birgitta. Mormor höll sig lugn, så det blev tyvärr inga supercitat den här gången heller. Hon sa inte ens att jag var tjock eller att jag borde raka mig. Besvikelsen. 

På kvällen blev jag återigen bortfintad av Östgötatrafikens märkliga bussystem men kom trots det i tid till De Klomp där Hasselqvist  och Emil dök upp efter en akademisk kvart. Emil avvek till tåget efter en öl och därefter hade jag och Fredrik en mycket trevlig kväll som fortsatte ända tills vi stängde både uteserveringen och inne på Mörners. Bussarna hade för länge sedan slutat gå när jag skulle hem så det var bara att hoppa in i första bästa taxi. Tråkig chaufför, han ville inte diskutera tariffer. När jag för en gångs skull inte pratar om mig själv kan jag tycka att andra också borde bjuda till. 

Idag har jag åkt fullsmockat tåg. Enligt mina uppgifter, som framförallt byggde på absolut ingenting, skulle tåget gå 11.24. Jag fick skjuts till Linköpings C och var där i god tid, det vill säga kl 11.16. Det blev lite stressigt när det stod klart att tåget, vilket också en senare kontroll av min SMS-biljett tydligt skulle visa, hade avgångstiden 11.18. Men att springa jättefort i trappor med packning är ju bara kul. Särskilt när man har druckit öl till klockan ett kvällen före. 

Sen fick jag ingen sittplats. Dålig stämning i allmänhet då. 

Tillbaka i Uppsala gick jag via Bäckström till Studenternas för att se Sirius besegra soporna i Varberg. Det blev 2-3. Skitsport. Men det var skönt i solen i alla fall, och jag blev så inspirerad av att se en massa sportande personer att jag dessutom stack ut på en löprunda efter matchen. Det var super- superjobbigt. Hur faen ska jag palla att springa en halvmara i år? 

Nu ska jag ta det sjukt lugnt tills det är dags att jobba igen i morgon. Det blir kul. Jag är inspirerad efter ledigheten, nu är det bara att köra in den här terminen i kaklet. 

Nail me to your cross and break me

Jag inledde en fin påsktradition i fjol då jag ägnade i princip hela högtiden åt att sova. Jag var då mitt uppe i den mest utmattande terminen någonsin, med härliga men fruktansvärt obstinata 9:or som jag skulle gå i mål med. Samtidigt hade jag just flyttat hem till Hannes och hans - om jag ska uttrycka det milt - rövhål till lägenhet (som jag nu när han har flyttat därifrån dessutom måste vara med och betala saneringen för). På det rasade en energikrävande debatt om hur supporterklubben styrdes, där jag fick ta emot mycket skit som i många fall gick över gränsen för vad som är civiliserad kritik utan bara handlade om personangrepp. Jag var kort sagt mycket trött och sov typ femton timmar per dygn under det där påsklovet för ett år sedan. 

På skärtorsdagen valde jag att hedra ansatsen från i fjol med ett liknande upplägg. Jag är inte tillnärmelsevis lika trött som förra påsken, men jag har uppenbarligen en hel del sömn att ta igen. Jag vaknade visserligen skapligt (efter att allra först inte vaknat skapligt alls på grund av glömt stänga av mobilalarmet) men efter några timmar på uppvaket i form av frukost och tidningsläsande somnade jag om och sov fyra timmar till tills klockan var halv fyra. Sen tog det ytterligare två timmar tills jag kom upp. Väldigt ofta tänker att det är oerhört skönt att inte ha uppmärksamhetskrävande småbarn att ta hand om, men just då tänkte jag den tanken superintensivt. 

Torsdagen var med andra ord minnesvärdelös på episka nivåer. Det finns inte ens anledning att närmare avhandla den där Auschwitzdokumentären från BBC på sex avsnitt á 55 minuter som jag betade av på kvällen/natten. 

Dagen efter hade jag inte tid att sova för då skulle jag åka tåg till Eskilstuna. Jag fick stå till Sala så då var det rätt dålig stämning, men efter bytet blev allt mer gemytligt. Efter Västerås blev det rentav trevligt när Linköpingsbekanta Ullis hoppade på tåget och bjöd på lite sällskap. 

Sen hängde jag med mor, far och farbröder hemma hos farfar ett tag och lyssnade på allas erfarenheter av att åka till Turkiet. Det var verkligen jätteintressant. Sen urartade allt i att alla skrek vilka udda städer man hade varit i och sen ljög pappa om hur drinken Manhattan skapades. Jag vet inte riktigt om det var detta Jesus led på korset för att ge oss möjlighet till - eller så var det just det. Men vad vet jag. Jag är inte teolog. 

Sen handlade vi en gös innan vi åkte till Linköping. Det var en helt vanlig bilresa förutom att jag fick äta Pingvinstång. 

Långfredagen nådde sin peak på kvällen i och med ett whiskeykatalyserat deeptalk med pappa om till exempel Arsene Wenger och intervjuteknik innan jag självcensurerade å det grövsta och valde att inte knäppa årets Instagrambild (pappa sovande med öppen mun i fåtöljen framför sidan 377 på text-tv kl 1.38). Istället gick jag och la mig i den latenta högstadie-flashback som övernattning i Lambo innebär. 

Nu ska jag ta en promenad och se barndomens miljöer med nya ögon. 

It's been a hard day's night

Det tydligaste tecknet på att jag har en bra arbetsdag bakom mig är när jag larmar av och larmar på samma dag. Kommer först och går sist. Jag antar att det är så det är att vara vaktmästare. Jag skulle bli en bra vaktmästare tror jag. Larmet har jag koll på, så nu behöver jag bara lära mig laga saker samt hur man svärande klättrar upp på tak och hämtar ner fotbollar. För tionde gången samma månad. Jävla ungar. Och så ger ni faen i att röka vid luftintaget till lärarrummet.

Jag börjar se upploppet nu efter en ganska galen treveckorsperiod. Det har inte funnits många ögonblick när jag har kunnat sätta mig tillrätta framför datorn och bara slentriankollat på en säsong av Parks and recreation. Någon timme här och där är allt jag har unnat mig. 

Tro nu inte att jag gnäller, för detta är fullkomligt självvalt. Jag har valt att åka till London två gånger och till Karlstad en gång och jag har dessutom valt att vara ute på en massa dumheter och snällheter på kvällarna.

Jag och Bäckström genomförde till exempel det nya millenniets sannolikt sämsta badmintonmatch förra veckan. Fyrisfjäderns (SM-guld! Easy! Easy! Easy!) scouter på plats i hallen blev så upprörda över scenerna som utspelades på vår bana att de enligt uppgift har anmält oss till svenska badmintonförbundets disciplinnämnd. Överreaktion kan jag tycka, men det får jag väl ta med nämnden på min hearing. 

Det var ett exempel på en snällhet. Jag har också gjort dumheter som att gå och dricka öl på mitt på en vardagskväll. Bara sådär. Tur att jag ska börja mitt nya liv efter påsk och börja träna inför säsongens motionslopp. Eller så börjar jag det nya livet efter Tallinnresan runt första maj där. Eller efter FA-cupfinalen. Fast då är det bara två dagar kvar till Blondomloppet. Det återstår att se. Kanske väntar med nya livet till 2015 istället.

I helgen var jag alltså i London igen. Det var mycket trevligt igen. Jag skrev om matchen här, så den behöver jag inte gå in på mer. Det enda jag skulle vilja addera till den berättelsen är att det var väldigt kul att se mina egna reaktioner vid Arsenals mål och chanser då jag och Lander syntes ganska tydligt i bild från läktaren. Jag tror att jag behöver slappna av lite på matcherna. Det är min slutsats efter att ha närstuderat de sekvenserna.

Efter matchen i lördags insåg vi att vi numera är över 30 år gamla, så vi orkade inte dricka 300 pints var som när det begav sig. Bättre att ta två-tre pints och ett par Sambucca och sedan äta chips på hotellrummet istället. 

På söndagen gjorde vi en modest utflykt till Ashford för att köpa märkespikéer och milkshake. Pikéerna var löjligt billiga och milkshaken var äcklig. Kanske för att Lander hade dragit upp förväntningarna på den under typ fyra timmar. Det lär ta ytterligare fem år tills jag beställer en sådan igen. Men det var kul att se Ashford ändå. 

Igår var det hemfärd, och den var precis så oinspirerade som hemresorna brukar vara. Tänk bara hur den kommer kännas från New York i sommar (ja, Arsenal ska ju dit och spela träningsmatch, klart jag ska dit). Kan de inte komma på något sätt att göra hemresan lika inspirerande som ditresan? Det är 2014 liksom, någon borde ha styrt upp något vid det här laget. Någon mindre farlig drog eller så.

Tisdag och onsdag har jag ägnat mig åt elevfritt jobb och jag har sällan fått så mycket gjort. I slutet av dagen satt jag och pysslade med saker som jag bara i min vildaste fantasi har kunnat föreställa mig att jag skulle hinna med. Och min fantasis vildhet ska inte underskattas.

När jag kommer tillbaka till jobbet på tisdag kommer jag ha noll saker i rättningshögen, resten av terminens åtta veckor grovplanerade och inga nationella prov kvar. Nedförsbacke, anyone?

Men nu blir det påsklov. I morgon ska jag sova tills jag vaknar för första gången sedan mitten av mars. Enligt Svenska Spels senaste odds är chansen att jag vaknar klockan 7.30 spelbar till 1,03 gånger pengarna.

Edit dagen efter: Jag vaknade klockan 06.00. Hade glömt stänga av alarmet på mobilen. Hatade allt just då.

Leva livet, kom så ska vi leva, leva livet

Blorkan© fortsätter med oförminskad kraft, men jag är för upptagen med att uppleva saker för att hinna. Jag har nämligen fått insikten såhär på ungdomens höst att YOLO. Jag vill inte vara den som på livets konsert står och fipplar med mobilkameran och försöker hitta rätt inställning samtidigt som typ First Aid Kit och Säkert framträder tillsammans för första och enda gången. Då vill jag se, höra, känna och uppleva. Livet ska inte levas för att dokumenteras. Fånga dagen - men kanske inte samtidigt som du berättar om det på all världens sociala medier. 

Med det sagt tänkte jag dela med mig av några av mina senaste upplevelser. Därefter kommer jag dela länken på Facebook och sedan invänta bekräftelsen i form av uppskattningsvis två likes.

Jag har varit i London och har nu sett 50 Arsenalmatcher live. Det var trevligt och varmt, men tyvärr hade jag glömt solskyddsfaktorn hemma så jag blev lite brynt i fejjan (jag vet, i London, i mars...) när vi satt utanför The York på Upper Street i lördags och glassade i gasset.En tidigt påminnelse om att jag ska smörja in mig varje gång det finns risk för att jag kommer att tillbringa mer än fyra minuter stillasittande i solen hädanefter.

Om man är nyfiken på Londonresan kan man surfa in på Arsenal.se där jag har en blogg (i vilken mitt förhållande till "regelbunden uppdatering" precis som här är mycket oortodoxt).

Efter London var det bara att vräka i mig arbetsveckan igen. Det kändes dock som att jag fuskade i och med att jag inledde den på tisdagen, så hela veckan har känts snedbalanserad på något sätt. Fast inte på det dåliga sättet där man tror att det är onsdag fast det är tisdag, utan tvärtom. Det är positivt att det redan i morgon, på torsdagen, är fredag. Som socker i moset (det är tydligen ett uttryck, för en elev skrev det i ett nationellt prov (jag är jävligt trött på nationella prov)) är det dessutom i praktiken fyradagarsvecka även nästa vecka då eleverna är lediga på fredag.

Tisdagskvällen blev på grund av jetlag efter sommartiden och Greenwichtiden alldeles för sen. Det var i och för sig också rättningen av nationella prov och allmänt plockande med allsköns bös som störde rytmen. När jag ens började överväga att gå och lägga mig var klockan redan ett, så onsdagen blev en aning stukad. Men vi genomförde ett nationellt prov ändå. På eftermiddagen sammanställde jag resultaten i nationella proven i engelska och svenska. Jag rättade också lite nationella prov.

På onsdagen kom Aspeqvist och hälsade på. Han brukar dyka upp någon gång per år i Uppsala och den här gången passade han på när han ändå var i Stockholm på kurs. Vi gick via årets första svenska uteserveringsöl till Hambergs fisk för att äta middag - och detta tyckte Marie var något alldeles oerhört när jag avslöjade det på lunchen idag, för att jag skulle äta där var tydligen att gå så långt utanför boxen att hon började fundera på att ringa Missing People.

Det blev en riktigt fin kväll med goda samtal och delikat fisk och den rundades av över en fin weissbier på Churchill Arms framåt lite för sent för att vara okej på en vardag. Äh, YOLO. Är man utanför boxen så är man.

Idag har jag kört lite nationella prov och senare var det rättning av nationella prov. Nämnde jag att jag är jävligt trött på nationella prov? Det enda som är roligt med att rätta dem är att jag får hänga med Björn på arbetstid, och få kan som han förgylla tillvaron genom brutalt ärliga sågningar av elevtexterna.

Därefter halvt om halvt bjöd jag in mig själv till Marie och Andreas för en gulasch och tv-häng. Hon skrattade då fortfarande åt att jag hade varit på Hambergs fisk.

Nu är det snart helg och då undrar ni säkert vart jag ska åka. Värmland svarar jag då. Men först har jag lite nationella prov att ta itu med. Dem är jag jävligt trött på.