Jag inledde en fin påsktradition i fjol då jag ägnade i princip hela högtiden åt att sova. Jag var då mitt uppe i den mest utmattande terminen någonsin, med härliga men fruktansvärt obstinata 9:or som jag skulle gå i mål med. Samtidigt hade jag just flyttat hem till Hannes och hans - om jag ska uttrycka det milt - rövhål till lägenhet (som jag nu när han har flyttat därifrån dessutom måste vara med och betala saneringen för). På det rasade en energikrävande debatt om hur supporterklubben styrdes, där jag fick ta emot mycket skit som i många fall gick över gränsen för vad som är civiliserad kritik utan bara handlade om personangrepp. Jag var kort sagt mycket trött och sov typ femton timmar per dygn under det där påsklovet för ett år sedan.
På skärtorsdagen valde jag att hedra ansatsen från i fjol med ett liknande upplägg. Jag är inte tillnärmelsevis lika trött som förra påsken, men jag har uppenbarligen en hel del sömn att ta igen. Jag vaknade visserligen skapligt (efter att allra först inte vaknat skapligt alls på grund av glömt stänga av mobilalarmet) men efter några timmar på uppvaket i form av frukost och tidningsläsande somnade jag om och sov fyra timmar till tills klockan var halv fyra. Sen tog det ytterligare två timmar tills jag kom upp. Väldigt ofta tänker att det är oerhört skönt att inte ha uppmärksamhetskrävande småbarn att ta hand om, men just då tänkte jag den tanken superintensivt.
Torsdagen var med andra ord minnesvärdelös på episka nivåer. Det finns inte ens anledning att närmare avhandla den där Auschwitzdokumentären från BBC på sex avsnitt á 55 minuter som jag betade av på kvällen/natten.
Dagen efter hade jag inte tid att sova för då skulle jag åka tåg till Eskilstuna. Jag fick stå till Sala så då var det rätt dålig stämning, men efter bytet blev allt mer gemytligt. Efter Västerås blev det rentav trevligt när Linköpingsbekanta Ullis hoppade på tåget och bjöd på lite sällskap.
Sen hängde jag med mor, far och farbröder hemma hos farfar ett tag och lyssnade på allas erfarenheter av att åka till Turkiet. Det var verkligen jätteintressant. Sen urartade allt i att alla skrek vilka udda städer man hade varit i och sen ljög pappa om hur drinken Manhattan skapades. Jag vet inte riktigt om det var detta Jesus led på korset för att ge oss möjlighet till - eller så var det just det. Men vad vet jag. Jag är inte teolog.
Sen handlade vi en gös innan vi åkte till Linköping. Det var en helt vanlig bilresa förutom att jag fick äta Pingvinstång.
Långfredagen nådde sin peak på kvällen i och med ett whiskeykatalyserat deeptalk med pappa om till exempel Arsene Wenger och intervjuteknik innan jag självcensurerade å det grövsta och valde att inte knäppa årets Instagrambild (pappa sovande med öppen mun i fåtöljen framför sidan 377 på text-tv kl 1.38). Istället gick jag och la mig i den latenta högstadie-flashback som övernattning i Lambo innebär.
Nu ska jag ta en promenad och se barndomens miljöer med nya ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar