Sedan vi hördes sist har jag förflyttats till en helt ny plats i livet. Inte bara åldersmässigt, utan även geografiskt. I någon mån även mognadsmässigt också. Dessutom har jag badat i en bäverdamm, som om det vore världens mest naturliga sak att göra. Det har med andra ord varit en fullspäckad vecka.
Inledningen av veckan handlade mest om att packa. Jag hann visserligen gå emellan med en Champions League-kväll hemma hos Marie och hennes familj. Ett mycket bra avbrott i det bedrövligt tråkiga flyttpackandet, som jag nu är så trött på att jag munkräks lite varje gång jag överhuvudtaget ser en flyttkartong.
Onsdagen bestod också i att packa. Det var heeelt värdelöst. Kanske det tråkigaste jag har gjort sedan jag rotfyllde en framtand 2005.
I torsdags gick så flyttlasset (förutom de fyra kartonger med alla mina köksprylar som jag tänkte att "dom lämnar jag i källaren så länge så att jag måste åka och och hämta dom med taxi i morgon istället"). Det var en enkel match att köra de dryga 300 metrarna åt sydost för att med benägen hjälp av Hannes, Becks och Erik slänga in prylarna i nya lyan. Känns som min taktik att göra mig av med allt jag äger börjar ge utdelning nu. Flyttarna blir sjukt snabba. Plus att man inte blir lyckligare av fler ägodelar - det lärde jag mig under mina år som buddistmunk i Nepal, och har börjat praktisera nu.
I fredags var det supermycket att göra på jobbet, så jag larmade inte på förrän klockan 17 (PÅ EN FREDAG!?) och därefter åkte jag och hämtade de där förbannade lådorna från källaren innan jag och Hannes tog ett par öl som en liten inflyttningsfest. Något senare kom mina föräldrar och vi gick och åt någon form av asiatisk buffé. Räkchips alltså. Bästa chipsen efter dillchips.
Igår var det så dags för den stora utmaningen som heter Tjurruset. Magnus och hans kompis Tomas gjorde sitt bästa för att skrämma upp mig inför loppet så jag var lite spänd på förhand, men jag tyckte att det var hur kul som helst. Första märkliga hindret var när man skulle vada längs stranden av en sjö, men annars rörde det sig mest om kuperad terräng som jag tog mig igenom förhållandevis lätt. I slutet av loppet kände jag att det hade gått alldeles för smärtfritt samt att jag nästan var lite besviken över att det utlovade gyttjebadet verkade utebli. Men då dök den upp. Bäverdammen.
Den bestod av, som bäverdammar tydligen gör, en större bäck som det låg en massa trädstammar i. Där var det bara att hoppa i och försöka ta sig framåt. Om du någon gång har tänkt att få in lervatten i munnen ber jag dig tänka om. Det var väldigt, väldigt äckligt. Men det var kul att bada i lera. Det var som Roskilde fast annorlunda. (Här är en video när jag springer i mål. Väldigt lerig i skägget.)
Efter loppet var jag tvungen att skölja av mig och byta kläder eftersom jag skulle sätta mig på tåget hem till Uppsala. Jag hade rena kläder och så, men folk tittade ändå misstänksamt på mig. Kanske för att jag snöt ur mig ett par hekto lera ur näsan under resan hem.
På kvällen blev det finmiddag på Il Forno med mamma, pappa och Hannes. Det var väldigt mysigt på alla sätt och vis, förutom när Hannes ställde till med en stor scen då hans mat tydligen var för kall varpå han skickade tillbaka den till köket och ville skälla ut kocken. Det var ett jävla temperament. Man ska nog inte hamna i vägen för det...
Vi rundade av kvällen med en öl på Pipes innan jag och Hannes rundade av kvällen en gång till på Pub 19. Han bjöd på ställets dyraste whisky. Det var stort.
30-årsdagen har jag ägnat åt att få bekräftelse på de sociala medierna samt vila en något stukad kropp. Det var faktiskt precis vad jag ville göra idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar