Och min tunna karaktär, bara vrider och vänder sig

Om du bildgooglar karaktär så får du antagligen inte upp den här bilden. Det är bra mycket större chans att du får upp en bild på mig, iklädd min bästa löparoutfit i färd med att ge mig ut på veckans tredje joggingpass. På en fredag. Klockan 19.15.

Som nybliven 30-åring måste man nämligen börja ta hand om sin kropp. Det är så när man plötsligt kan säga "man är ju inte 20 längre" utan att folk tar det som ett skämt, utan snarare nickar medlidsamt som om man just har berättat att man ska amputera foten nästa vecka. Så jag tar hand om min kropp.

Huruvida jag hade tagit hand om min kropp eller inte om jag inte skulle med tåget mot Karlstad i morgon klockan 7.11 är emellertid av akademiskt intresse. Och akademin får alldeles för stor plats i Uppsala som det är, så vi lämnar den diskussionen därhän.

Jag har återhämtat mig mycket bra från Tjurruset, och har levt på adrenalinet sedan dess. Tre löprundor på fem dagar är inte kattpiss, särskilt inte då mitt nästa motionslopp antagligen är Blodomloppet i maj eller när det nu brukar vara. Vi får se hur länge den här inställningen till träning får leva, jag tippar på tills jag blir förkyld nästa gång - lagom till höstlovet skulle jag tro.

Annars vore det härligt om jag kunde hålla i detta med att träna flera gånger i veckan under hela vintern. Dessvärre brukar det vita bajset, som jag brukar kalla det, effektivt sätta stopp för löpning utomhus under fyra månader om året, så det är väl bara att glömma.

(Min lista över dåliga vita saker som kommer från himlen:
1. Snö
2. Hagel
3. Fågelskit
Min lista över bra vita saker som kommer från himlen:
1. Manna)

Den här fredagen varit mycket mer harmonisk än den förra. Det var lite mindre stress på jobbet än då även om jag var sist kvar som vanligt, och larmade på klockan 17.30 (PÅ EN FREDAG?!). Det kan i och för sig bero på att jag satt och fikade i 45 minuter med två tjejer i nian där på eftermiddagen när de andra jobbade klart, men det här med att sluta tidigt är ändå överskattat.

Igår var jag och Magnus på Stadsteatern igen. Vi såg en ganska fritt tolkad version av Hamlet. Jag har sett den pjäsen tidigare och från den uppsättningen i Stockholm kan jag inte minnas första aktens inslag av mimande astronauter, zombies och flygande motorcyklar. Andra akten var lite mindre okonventionell och således lättare att begripa, men jag kan tänka mig att det är dylika inslag som får ovana teaterbesökare att vända i dörren. Skönt dock att Göran Engman var tillbaka i ensemblen. Jag har tröttnat på att kolla gamla avsnitt av Skärgårdsdoktorn för att se honom agera. Pjäsen slutade för övrigt med, som alla andra Shakespeares dramer, att alla dog. Han är fan värre än en högstadieelev som skriver berättelse när det gäller att döda sina karaktärer. Dålig fantasi.

Mycket fokus på att jobba den här veckan, med många sena kvällar. Man märker att ett lov närmar sig. Då blir det såhär. Jag trivs dock med högt tempo, det blir aldrig långtråkigt då och veckorna bara rusar fram. Tänk att det snart är jul.