Po szwedzkim zaborze

Igår kom jag hem till Uppsala efter en nätt hemresa som sammanlagt tog en sådär 36 timmar. Det var visserligen inklusive generösa raster på diverse polska outlets och en natt på färja från Gdynia till Karlskrona, men 36 timmar är ändå ganska många. Sista biten tog jag bussen från Linköping och det blev oerhört segt. Särskilt som att jag fick något av ett yrselanfall i Södertälje, som dessbättre gick över i Stockholm. 

Det som förväntar sig en lyrisk och svallande recension av den polska huvudstaden kommer nu bli besviken. Jag är inte alls nöjd med Warszawa. Hela staden ser ut som Åhlénshuset på Stora Torget i Uppsala och de polacker vi stötte på var i överraskande stor utsträckning otrevliga. Inte alls vad jag hade förväntat mig. 

Vi kom dit relativt sent i måndags och inledde vistelsen i panoramaloungen på 40:e våningen av det femstjärniga (Fem? Really? Tre kan jag gå med på.) hotell vi hade förlagt vårt boende till. Därefter hade alla restauranger stängt så vi fick köpa burglare och öl (!) på Burger King istället. Resten av kvällen, och större delen av natten faktiskt tillbringades på en sunkig uteservering. Måndagar i Warszawa är tydligen också rätt sömniga. 

Dagen efter gick vi ett varv på stan och letade efter affärer, men hittade inga så vi gick vad som kändes som en mil och kollade på den nya arenan istället. Efter en bättre golonka med surkål till lunch (den var inte så god som det låter) åkte vi taxi till ett köpcentrum för att köpa billiga märkeskläder. Hugo Boss-skjorta till exempel. På det en sen middag på en mycket bra och så billig italienare att vi skämdes när vi fick notan. 

Där hade det varit klart rimligt att runda av kvällen med en drink på hotellbaren, men vi är orimliga människor så vi kom hem så sent att man skämdes. Jävla vodkashots är allt jag har att säga om det. Tror jag utelämnar detaljerna här, men jag kan avslöja att jag avslutade kvällen med att prova Landers shorts och piké och plåta. Varför är ännu denna dag oklart. 

Dagen efter? Nej. Bara nej. 

Torsdag betydde hemresa så det var bara att jobba in ytterligare ett femtimmarspass i baksätet i bilen. Det blev några stopp också för inköp av diverse onödigheter. Som man gör när det är så billigt att det känns som gratis. 

Vi kunde konstatera att vi upplevda många polacker som otrevliga. Det kanske är en kulturell grej, men att även hotell- och restauranganställda beter sig som om man just har liknat deras mammor vid Storsjöodjurets och en marulks kärleksbarn när man till exempel betalar med en i deras tycke för stor sedel är inte okej. Var glad och trevlig istället, om ni vill ha dit turister. Det är inte svårt. 

Nu har jag väldigt neggo här, och det är tydligt att det kommer dröja innan jag återvänder till Warszawa. Men, det var trots allt en väldigt kul vecka med fint sällskap. Och den polska ölen var god. Och de sålde sjukt billiga märkeskläder. Så jag är ändå mycket nöjd med Europaturnén så här långt. 

Nu är jag i Bodø. Det är sjukt långt norrut. Men det återkommer jag till. Inte latituden primärt, utan mer turnéstoppet.