It'll be just like starting over

A vad tror du om klassen då?

Äntligen. Jag har väntat i tre år på att få använda det citatet igen.

Idag har jag tagit nästa kliv i lärarlivet. Jag har tagit emot min andra egna klass och det känns både läskigt och jättekul. Första mötet kändes bra om än något trevande, men det var det å andra sidan så med mitt förra gäng också och det blev ju bra till slut. Jag antar att det bara är att plocka fram min oerhört älskvärda personlighet och sedan låta den göra jobbet. Piece of cake.

Det var givetvis också kul att återse eleverna i åttan och nian, men det var självklart något som saknades när min gamla grupp inte dök upp till upprop. Tror inte att jag har insett att de inte kommer komma tillbaka något mer förrän nu. Konstig känsla.

Nu blir det i alla fall relationsbyggande för hela slanten, så ska vi landa i något bra även detta läsår.

Helgen tillbringade jag i Stockholm då vi hade årsmöte i supporterklubben. Jag blev hedrande nog omvald efter en hård dust mot motkandidaten "Ingen" så nu är det bara att sätta igång och jobba. Från och med i morgon då, för idag orkade jag inte på grund av podcast-inspelning och löprunda. Och nej, konditionen är inte på den nivån att Abeba Aregawi behöver oroa sig för att jag ska komma spurtande förbi henne på bortre långsidan under sista varvet. I alla fall inte före DN-galan.

Stockholm var trevligt trots att det var en jävla skitmatch som vi inte behöver prata om igen. Det är tur att föreningen finns och man kan ha trevligt ändå, trots idiotiska förluster. Man kan till och med ha efterfest på en balkong med utsikt mot Tele2 Arena om man vill. Det ville vi.

Jag kan också passa på att bjuda på scoopet att jag snart kommer att flytta för femte gången sedan sommaren 2011. Den här gången ska jag slänga så mycket att det räcker med att knalla över till nya lägenheten med med necessären som enda packning. Jag orkar inte hålla på och packa, så jag slänger allt i brännbart istället. Uppsalas fjärrvärmeverk kommer att ha sitt livs bästa dag när det är dags. Tyvärr dröjer det en dryg månad innan jag drar från studentboendet för sista gången i mitt liv. Jag säger tyvärr för jag hade gärna flyttat tidigare eftersom grannen just nu spelar jättehög hårdrock eller någon annan satansdyrkande musik plus att de andra i det här hushållet inte vet hur man gör när man diskar.

Tur att SYV-Susanne finns, för det är hennes uthyrningsdel jag ska husera i det kommande året. Tack Susanne.

Avslutningsvis kanske ni undrar vad jag tror om klassen då. Säg såhär: Jag vet inte, men jag tycker det verkar bra än så länge.