Stress har blivit ett nyckelord den senaste tiden. Är det inte stress på jobbet, så är det stress med att flytta. Och är det lugnt i övrigt är det stress med supporterklubben. Jag har tidigare skämtat om att vara på väg att gå in i väggen, men nu vetefan om det är ett skämt längre. Får hoppas saker och ting lugnar ner sig snart. Till helgen blir det i alla fall att hålla lägre profil än det tysta tjejgänget på högstadiet och bara försvinna ut i någon form av zentillvaro i ett hav av sömn, sunt leverne och tv-serier. Kanske att jag fortsätter läsa Strindberg också.
Igår var jag ute och sprang för första gången sedan Minimaran med Änggårdsskolan 1992. Det kändes i alla fall så på konditionen. Jag klarade hela sträckan på fem kilometer genom att flåsväsa "fy fan vad jobbigt", "döda mig", "åh helvete" och liknande den sista kilometern. I efterhand känns det dock som en rätt dålig strategi för då förstärker jag ju bara den dåliga känslan, samtidigt som medmänniskorna på stan upplever mig som en social paria. Jag får nog jobba på den mentala biten. Även när det gäller motion, är väl bäst att tillägga innan någon annan gör det.
Den här dagen har jag ägnat mig åt att åstadkomma årets första förbrända ansikte. Jag tillbringade dagen på Studenternas för friluftsdag med friidrottstema. Ja, det var alltså inte bara jag som var där, utan även elever och kollegor. I alla fall så innebär ju friluftsdag och man är ute i fri luft och då är det tacksamt om det blir en dag med strålande sol som i dag. Det är dock mindre tacksamt att ha en hy som reagerar på solljus ungefär som bacon reagerar på en skållhet stekpanna, och således är jag sannolikt innehavare av den rödaste pannan i Uppsala den här kvällen.
Dagen var annars toppen, med fullt av inspirerade och för en gångs skull nästa helt gnällfria ungdomar. Dessutom var det bara en som behövde åka ambulans därifrån.
Resten av dagen har ägnats åt solstinget och det var därför inte optimalt att gå på en dialogdriven pjäs på Stadsteatern efter jobbet. Jag och Magnus kollade på Pygmalion, och även om den var bra så tror jag att jag hade uppskattat den mer om jag inte hade utsatts för 35 ton uv-strålning under dagen. Koncentrationen fanns inte riktigt där så att säga, men så kan det vara ibland.
Nu kom Hannes av oklar anledning och ställde en kopp salta pinnar på mitt nattygsbord, så jag måste sluta. Living the dream, säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar