Centrala Uppsala står kvar. Än så länge i alla fall. Hittills är det bara Tzatzikis uteservering som har spolats bort i hyperflödet i flod'n. Och det gör mig faktiskt ingenting eftersom Tzatziki är Uppsalas sämsta restaurang, Restaurang Alexander inräknat.
När jag passerade ån i fredags var stämningen så ödesmättad att jag inte kunde göra annat än att fly stan. Därför drog jag till Örebro på lördagen för att anta Kickens TP-utmaning från i vintras. Innan det kunde ske var det dock en viss fotbollsmatch som vi skulle lida oss igenom. Matcher så här i slutet av säsongen har en tendens att göra typ såhär med mig, så de är inte det minsta hälsosamma. Det var tur att jag såg den med likasinnade så att jag inte blev idiotförklarad i alla fall.
Efter matchen var det så dags för årtusendets viktigaste omgång TP. Den har inte hajpats så mycket inför en match sedan Armand Krajnc besegrade Paolo Roberto på poäng för elva år sedan. Jag ska påstå att jag gick in med rätt hög svansföring och kände mig segerviss, med all rätt skulle det visa sig. Jag tog en tårtbit redan i mitt första spel, och sedan släppte jag aldrig ledningen. Kicken fick jaga hela matchen, och Ellström var så totalt under isen att han inte tog sin första tårtbit förrän en bra bit in i Mauroboxen som gjorde oss sällskap i Kickens studentlya. Jag tror faktiskt inte att han vill prata om det...
Som vanligt när man spelar TP tog det 400 år att bli klar, men till slut satte jag matchbollen med väderfenomenet El Niño och så var det game, set, match för Uppsala. SM-guld i TP, man tackar.
När Kicken hade spottat klart överallt i sin egen lägenhet (jag hoppas verkligen att han blir rumsren snart) gick vi ner på stan för att roa oss med de lokala förmågorna. Jag vill helst inte gå in på detaljer under resten av inlägget, för då tror jag att jag både kan bli stämd för förtal samt få sparken från mitt jobb som personlig assistent åt Kicken eftersom han fick fritt spelrum att bete sig som, ja, sig själv. Det vill jag inte så jag lämnar allt innehåll här.
Vi var dock på en schysst pub som jag i brist på intelligens utsåg till ett typisk Berlinställe. För det första har jag bara tillbringat en kväll i Berlin och ska således inte uttala mig om vad som är ett typiskt Berlinställe, och för det andra kan viss intoxinering haft viss påverkan på min bedömarförmåga. Där och då var den dock jävligt mycket Berlin, och jag drog igång en kampanj för att vi skulle åka till Tyskland genast. Kicken verkar dock svårövertalad för tillfället.
På väg hem visade det sig att den där TP-vinsten kanske var en slump trots allt. Vi skulle köpa med lite nattamat från Max och när det var min tur att beställa utspelades följande konversation.
- En dubbel Whopper.
- Det har vi inte, svarade den trevliga unge mannen bakom disken.
- Ok, sa jag. Då tar jag en vanlig Whopper istället.
Hashtag Geni.
Efter en bättre natts sömn på soffan och nudlar till frukost från det minsta köket sedan Teskedsgummans dagar dök Lander upp och vi tog en lunch på ett bättre sunkhak innan jag avrundade vistelsen med första halvlek av Tottenham-City hemma hos Ellström.
Bra helg. Nu ska jag förebereda mig inför världsboksdagen i morgon. Grattis i förskott boken.
Du skulle ha beställt en Happy pis i bästa Bojan-anda.
SvaraRadera