Hej du som gillar texter som kritiserar tonåringars oförmåga att hantera konflikter. Nu har du verkligen hittat rätt.
Jag tänker inte gå in på några detaljer, men under eftermiddagen uppdagades något som vi skulle kunna jämföra med skotten i Sarajevo. Eller kanske med Hitlers inmarsch i Polen. En inledning på något mycket värre alltså. Jag vill inte tro det värsta, men eftersom att jag vet vad mina härliga ungdomar är kapabla till när det gäller att ställa till med världskrig så är det klart rimligt att börja måla fan på fondväggen.
Tajmingen att åka till London i morgon kväll kunde alltså inte vara sämre, eller bättre beroende på om man ser det ur skolverksamhetens eller mitt eget högst egoistiska perspektiv. Tvingas jag välja mellan en iskall pint lager i 17-plussolen vid Themsens och att sitta bitchblicksblitzkrieg i konferensrummet och förhandla fram Camp David-avtalet II är jag rädd att det förstnämnda vinner på med en nosspets. En elefants nosspets.
Ibland tänker jag såhär: Kan de inte bara hålla sams istället? Det skulle ju bli så mycket trevligare för alla, men framförallt för mig. Men så är jag också väldigt, väldigt naiv.
I övrigt börjar jag så smått hitta rätt i studentlyan på Djäknegatan. Det har ännu inte varit några efterfester vid fotändan av min säng (när jag sover i alla fall - vad jag vet) och jag och Hannes har inte skällt ut varandra en enda gång. Jag har väl egentligen bara reagerat över att vissa i hushållet är tämligen bedrövliga på att diska, utan ägnar sig åt att bygga diskberg. Sådant har jag inte hållit på med sedan Åbylund 2004, så det har jag lite svårt att förhålla mig till. Samtidigt inser jag att jag är ute på mycket tunn is oavsett vad jag kritiserar så länge jag inte har burit ned de flyttkartonger som inte ska stå i lägenheten till källaren. Så jag är tyst.
Nej. Packa. Leta upp passet. Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Om någon vill jobba istället för mig i morgon går det bra. Det är bara att ringa eller maila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar