Normalt sett när det känns som att det har gått tre veckor av november har det i verkligheten gått tre timmar av månaden, men i år vet jag inte riktigt vad som har hänt. Veckorna rinner undan som ett kvicksilver på badrumsgolvet (det var före de digitala febertermometrarna, kids). Jag antar att det har med åldern att göra, det också. Nu när jag har levt så sjukt länge har mina perspektiv blivit så breda att en månad, eller en termin, inte är en sådan liten del av det stora hela så den finns liksom inte längre.
Nu ska jag dock inte gå in på det här med tidsfilosofiska utsvävningar. Det gjorde jag i somras på Hasselqvists bröllop och det höll på att sluta i, via kontakter, en motion till Sveriges riksdag. Hur hade det sett ut?
Det jag ville säga med den här omvägen är att jag äntligen är framme vid helgen vecka 47, som typ vecka 43 kändes så avlägsen. Helgen vecka 47 och inledningen på vecka 48 kommer att jag befläcka London, vilket jag inte har gjort sedan typ mars-april. Alla som har något sånär koll på FN:s barnkonvention vet att det är på tok för lång tid att inte åka till London, så det var verkligen dags. I London ska jag testa konceptet fotboll + pub.
*Infoga egen variant på något självironiskt om "att lämna bekvämlighetszonen"*
Den här veckan har varit lugnare än förra veckan (HITTILLS!) och det beror nog delvis på att vi hade friluftsdag i tisdags. Eleverna fick springa av sig den värsta höstdeppigheten. Jag var stationerad på parkourdetaljen. Jag fattar inte grejen med det där riktigt. För det första är det ingen boll med, så bara det väcker ju frågan om den aktiviteten verkligen kan kvalificeras för en "idrottsdag". För det andra fattar jag inte reglerna. Är det som ett inte-udda-golv-fast-inte-för-barn? Och hur vinner man? Och var är bollen? Jag fattar helt enkelt inte.
Jag testade att hoppa omkring lite, men det här med smidighet är tydligen något jag har trappat ned på så jag fikade mest med Ola istället och gav goda råd som ingen ville ha. Nobelpriset i fysik är ju ändå redan spikat, så det gör inte så mycket. Bra dag måste jag säga.
Såhär dags dagen innan en Londonresa brukar jag vända ut och in på alla lådor jag har för att leta upp passet, men efter tio års ganska intensivt resande har jag nu hittat ett ställe där jag alltid vet var det är så den här gången hittade jag det på två sekunder. De kanske var lite för snabba med att dela ut Nobelpriset till de där Higgspartikelgubbarna när allt kommer omkring, för passgenombrottet förtjänar någon form av pris.
I morgon sticker jag från jobbet direkt när eleverna har gått. Efter att ha snittat på en sluttid på närmare kl 20.00 den här veckan känns det rätt bra att runda av kl 14.
Ha en trevlig fredag nu. I know I will.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar