Igår fick jag ett sådant där telefonsamtal som jag inte kommer att glömma. I dessa tider av sociala medier där man lätt kan dela något med alla man känner blir telefonsamtalen lätta att glömma bort att genomföra och därför betyder de mer när de faktiskt kommer. Ibland är telefonsamtalen man aldrig glömmer förknippade med hemska nyheter, som dödsbud eller besked om plötsliga sjukhusbesök för en närstående. Igår var det dock motsatsen som meddelades när jag svarade.
Det var Love som ringde på förmiddagen och berättade att Kerstin hade fött en tjej samma natt. En fantastisk nyhet, som är så stor att jag har svårt att ta till mig den. Jag tror faktiskt till och med Love har svårt att föreställa sig hur det är att uppleva sin äldre bror bli tvåbarnsfar. Han kommer nog aldrig förstå den känslan.
Jag tror att det är svårt att greppa att en brorsdotter nu finns i deras fina familj innan jag har träffat den lilla första gången. Precis som det var med Elis för tre år sedan. I det fallet är det kul att det finns sociala medier så att jag får chansen att följa med, sådär lite på avstånd, i utvecklingen de här första dagarna.
Det är dagar som denna jag får lite perspektiv på när Arsenal förlorar en fotbollsmatch. När livet knackar på och allting stannar upp, som pappa uttryckte det.
I det vanliga livet hade jag en riktigt trevlig helg. Hedemora kom hit på storfrämmat från Avesta (jag orkar inte förklara hur det hänger ihop med det där smeknamnet en gång till) och man kan säga att det mesta gick i den ädla dödssynden frosseris tecken. I fredags hängde vi med Bäckström först hemma hos mig och sedan på en rätt kass pizzeria som serverade utspädd fatöl (som de gör) innan vi orkade en öl på Pipes of Scotland. Hedemora slog sitt eget personbästa i att vara vaken på en fredag med mer än två timmar, så det är nästan så att jag kan förlåta honom för att han ockuperade min säng när jag bäddade åt honom och sedan vägrade flytta på sig. Inte ens när jag ströp hans lufttillförsel genom ett klassiskt näsgrepp bytte han plats.
På lördagen tänkte vi äta lördagsfika på nation, men deras mackor såg lite för trötta ut för att vi skulle acceptera det så det fick bli en liten sväng på stan fram tills det att Pitchers öppnade. En hamburglare till frukost/lunch är mumma för systemet. Fast tvärtom. Vad nu motsatsen till mumma är. Magen gillar det inte i alla fall.
Sedan slappade vi ett tag innan det blev taxi i regnet ner till Meza för en mycket fin libanesiskt grilltallrik. Hademora har vissa kopplingar via släkten till den mattraditionen och imponerade stort på hovmästaren när han började prata om kryddning av hummus. Min imput i den diskussionen sträckte sig till "Gott!" och tummen upp fyra till fem gånger. Substans har alltid varit ett ledord i mina formativa omdömen.
Eftersom vi blev supermätta ville jag att vi skulle ta en drink för smälta maten, men jag blev nedröstad och vi gick till Pipes (nähä?) istället. Vi var dock alldeles för matstinna för att klara av något längre häng där (plus att Hedemora blev trött) så det blev hem och sova ut istället.
Igår åkte vi på utflykt till Gamla Stan i Stockholm tillsammans med bröderna Bäckström för lite gott Arsenal Sweden-samkväm. Det blev trist nog förlust, vilket tydligen var mitt fel. Den här gången också. Jag får ta på mig den helt enkelt.
Om måndagen finns inte mycket att säga, det var måndag med alla tillbehör. Det blev dock en trevlig avslutning då jag, Marie och Jonas körde en planeringskväll, som avrundades på Buddys med en fish and chips. Nu har jag ätit så mycket pubmat på kort tid att det kommer frityrolja ur näsan när jag snyter mig, så resten av veckan får det bli att leva på typ ruccola för att få lite balans i dieten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar