Så var en då framme vid läsårets sista söndagsångest. Fast om jag ska vara helt ärlig får jag pressa mig hårt för att överhuvudtaget få ihop ens en centiliter ångest, för nu är det bara fyra arbetsdagar kvar innan jag på nytt seglar ut på den ocean av lediga sommarveckor folk i allmänhet brukar kalla semester. Det skulle väl vara fan om man hade ångest då.
Det finns söndagar då jag inte får något vettigt gjort, och i regel beror det på vissa kemiska reningsprocesser i kroppen som uppstår självförvållat på grund av allmänt slarv och dålig karaktär på lördagar och ibland även på fredagar. Då är jag oftast oförmögen att ens laga ett ordentligt mål mat, och än mindre att göra något konstruktivt. Men då och då drabbas jag av en söndag där jag på pigga fötter tar itu med sådant som behöver fixas praktiskt i till exempel lägenheten eller i livet i stort. Idag hade jag en riktigt bra variant av det senare söndagsscenariot.
Trots att jag var småslarvig både i fredags och lördags (och i torsdags också när jag tänker efter) då jag hängde med Björn i fredags och med Hannes och Jonas igår, vaknade jag pigg som lärka på amfetamin och drog igång ett större städprojekt samtidigt som jag betade av fyra-fem maskiner smutstvätt. Köket, hallen och det ena badrummet är nu sparkling säger jag bara. Detta samtidigt som Hannes låg och sov till klockan 16.00 och Alex spelade dataspel och skrek könsord till dataspelet när de som jobbar i dataspelet inte dog enligt Alex plan. Jag vill inte påstå att de andra grabbarna här i hushållet är lata, eller jo det vill jag förresten visst det. De får Robinson-Herman, slackern från en av de tidiga säsongerna, att framstå som Robinson Kruse själv.
Jag undrar lite hur Hannes hade det innan jag flyttade in här. Jag har på intet sätt gått all in vad gäller att hålla ordning, men jag har i alla fall städat på den toa han och jag delar med jämna mellanrum. Han verkade inte jobba med städning så mycket tidigare. I alla fall inte om man får dra slutsatsen utifrån hur det såg ut därinne när jag flyttade hit - det var inte direkt som att man blev renare av att gå in där och duscha om man säger så. Det var snarare ungefär som att tvätta sig inne på en bajamaja sista kvällen på Hultsfredsfestivalen. Mindre jättefräscht helt enkelt.
Men det var inte meningen att det här inlägget skulle spåra ur i ett Hannesbashing-extravaganza, för han har många andra kvaliteter också. Idag beställde han pizza till exempel och lyckades snacka till sig en gratis Coca-Cola. Bara en sån sak.
När lägenheten, mina kläder och jag själv var rena tog jag tag i det sista stora projektet inför niornas avslutning nu på tisdag. Det var att sätta ihop det stora bildspelet med bilder från de tre åren, och det var väl det som gav mig lite ångest antar jag eftersom jag inte visste riktigt hur man gör sådant. Det var kanske därför jag styrde upp så mycket med lägenheten, för att slippa ta tag i det okända. Lite som att tentaplugga faktiskt, då brukar det ju också urarta i städning.
Jag fick dock till ett helt okej bildspel med lite bra musik, så det blir nog uppskattat. Nu kanske någon tycker att jag är småsadistisk här men jag ser också fram emot skämsskriken när eleverna ser sina gamla jag på storbildskärmen. Om nu någon tycker att det är småsadistiskt, jag men då är jag väl småsadistisk då. And proud of it.
Vi tar väl en snabb rekap över resten av helgen också. I fredags var jag hos Björn och tittade på fotboll. Sverige förlorade, men Österrike spelade en bra låt på läktaren efter matchen så jag var nöjd ändå. Det är jag alltid när jag lär mig en ny tysk läktarsång. Igår hängde jag och Hannes hos hans kompis Jonas och de styrde upp fish and chips och sedan spelade vi Besserwisser. Jag och Jonas vann varsin gång. Hannes kom sist alla gånger.
Nej. Sluta Hannesbashingen nu.
Nu kör vi igång den riktiga semesternedräkningen. Fyra dagar till. Det här ska bli den bästa veckan hittills. Jag menar det den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar