Vaknade fullkomligt ledbruten idag. Midsommarafton här på landet kräva vissa traditioner, och som den romantiskt högtravande människa jag är ville jag givetvis upprätthålla dem. För tydlighetens skull syftar jag inte på sillfrossa, snapsvisor och dans runt midsommarfallosen (jag gjorde likväl två av tre) utan det var en av de mer Astrid Lindgrenska traditionerna som utvecklades till midsommarnattens hånleende.
Av hävd ska man under den mytomspunna natten klättra över sju gärdsgårdar och plocka sju sorters blommor som man sedan lägger under kudden innan man somnar. Gör man det kommer man drömma om sin framtida hustru eller man. Detta gick tyvärr käpprätt åt helvete i år.
Vill inte gå in på detaljer, men jag kan konstatera att gärdsgårdarna är tydligen ersatta av elstängsel numera och att sova med blommor under kudden är hemskt opraktiskt. Både ur ergonomisk och småkrypsmässig synvinkel. Vi lämnar den där väldigt, väldigt fåniga traditionen där. Värst av allt är att jag inte ens vad jag drömde om. Fiasko.
Idag har jag efter ett förslag från farbror Per-Eric ägnat mig åt att såga ner en större rönn på tomten. Jag såg framför mig att jag skulle vispa ner den där töntplantan på tre kvart, men det var tydligen lite mer komplicerat än så att såga ner träd. Trädet bestod av flera stammar som i en större buskformation och det var sjukt ansträngande att såga ner stammarna. När de väl var nere, efter många om och svordomar, skulle man dessutom kvista av dem och släpa dem till andra sidan tomten efter att först ha sågat till de otympliga bitarna till mer behändig storlek. Mjölksyran stod som spön i backen när jag gick loss med sågen (en riktig, inte någon töntig motordriven) och efter fem timmar fick jag ge mig för dagen. I morgon ska rönnjäveln få smaka surt, som räven sa.
Av hävd ska man under den mytomspunna natten klättra över sju gärdsgårdar och plocka sju sorters blommor som man sedan lägger under kudden innan man somnar. Gör man det kommer man drömma om sin framtida hustru eller man. Detta gick tyvärr käpprätt åt helvete i år.
Vill inte gå in på detaljer, men jag kan konstatera att gärdsgårdarna är tydligen ersatta av elstängsel numera och att sova med blommor under kudden är hemskt opraktiskt. Både ur ergonomisk och småkrypsmässig synvinkel. Vi lämnar den där väldigt, väldigt fåniga traditionen där. Värst av allt är att jag inte ens vad jag drömde om. Fiasko.
Idag har jag efter ett förslag från farbror Per-Eric ägnat mig åt att såga ner en större rönn på tomten. Jag såg framför mig att jag skulle vispa ner den där töntplantan på tre kvart, men det var tydligen lite mer komplicerat än så att såga ner träd. Trädet bestod av flera stammar som i en större buskformation och det var sjukt ansträngande att såga ner stammarna. När de väl var nere, efter många om och svordomar, skulle man dessutom kvista av dem och släpa dem till andra sidan tomten efter att först ha sågat till de otympliga bitarna till mer behändig storlek. Mjölksyran stod som spön i backen när jag gick loss med sågen (en riktig, inte någon töntig motordriven) och efter fem timmar fick jag ge mig för dagen. I morgon ska rönnjäveln få smaka surt, som räven sa.
Det manliga i att fälla träd fick testosteronet i mig att nå rekordnivåer, så jag ville bara rusa ut i skogen och riva sönder första bästa björn med händerna. Som tur var orkade jag inte det, och jag är ganska säker på att om jag hade stött på en björn i skogen så hade det nog inte varit den som var slarvsylta efter mötet.
I natt drömde jag alltså inte om giftermål, men det gjorde inte så mycket i och med att jag fick bevittna ett bröllop i torsdags. Mamma och pappa sa ja till varandra i en fin och rörande ceremoni i Trädgårdsföreningen i Linköping. Kärlek är vackert. Även efter 37 år. Det tycker jag att vi tar med oss från det här inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar