Idag har ägnat mycket tid åt att vara tacksam mot en särskild person. Personen jag tänker på var inte alls långt ifrån att ersätta folkhemmets grundare Per-Albin Hansson som statsminister och ordförande för Socialdemokraterna efter Hanssons plötsliga död 1946. Han fick dock stå tillbaka för Tage Erlander och finna sig i att fortsätta som socialminister. Vid det här laget har alla givetvis räknat ut vem jag syftar på - det är naturligtvis Gustav Möller.
Det var ju han som låg bakom propositionen om lagstadgad semester som riksdagen antog 1938, och det är alltså honom jag kan tacka för en dag som denna då jag verkligen har vältrat mig i min egen lathet och inte haft dåligt samvete en enda minut. Det är nämligen min lagstadgade rättighet att göra just det och samtidigt få betalt för det.
Idag har varit första dagen då jag faktiskt har fattat att jag har semester. Efter helgens intensiva dagar på Visingsö (om den kan man läsa här om man vill) har det verkligen varit skönt att först och främst vila. Kroppen har känts som en sådan där sönderrostad cykel de brukar fiska upp ur Fyrisån när de gör den årliga rensningen, så dygnets inledande sexton timmar tillbringades i stort i vågrät position framför dels de sociala medierna och dels tv-serier i olika forum.
Men under sådana omständigheter är det ju lätt att bli rastlös, så till slut var jag tvungen att gå upp och försöka få ut något vettigt av dagen, men samtidigt inte så vettigt att det skulle vara jobbigt. Några bokningar av resor och en lugn promenad i kvällssolen blev de perfekta sysselsättningarna.
Sommarplanen börjar falla på plats rätt bra nu. Det är en väl avvägd kombination av inbokade aktiviteter och tid för att göra fuck all, och det finns dessutom utrymme för ytterligare spontana grejer om jag känner för det. Ungefär som förra sommaren och den blev ju bra, så det känns lovande.
I morgon behöver jag nog ytterligare lite vila tror jag. Det är nog lika bra att fortsätta planera in minst ett par semesterdagar efter de helger jag tillbringar med Kicken, för man blir fullständigt utmattad av hans tempo. Han var med nere på Visingsö och ingenting han gör eller berättar förvånar mig längre. Den självbiografi han berättade att han har börjat skriva på kommer jag garanterat se till att få vara med och jobba med inför publiceringen. Det är den som slutligen kommer att göra mig till miljonär för det finns så mycket häpnadsväckande stoff från hans liv att det är löjligt. Han är för mig vad Zlatan Ibrahimovic var för David Lagercrantz - för den här biografin kommer bli en bestseller.
Men nu har jag inte tid med det här längre. Ska fortsätta på min essä om Gustav Möllers betydelse för den svenska socialpolitiken under 30-talet. Håll utkik på Under Strecket i Svenska Dagbladets kulturdel för slutresultatet. Den kommer inte göra mig till miljonär men Gustav Möller förtjänar alla hyllningar, så sorgligt bortglömd som han numera är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar