Om det finns en önskan som alltid kommer över mig när jag ska åka till Göteborg så är det "ge mig arsenik". Med mitt hatkärleksförhållande till den staden är det lätt att bli lite trött, och då är det ju bra med lite uppiggande substanser.
Supporterklubben tar mig ofta ut på vägarna, och det trivs jag med. Det är kul att åka runt i Sverige och se nya platser samt träffa en massa trevliga människor. Medlemmar i Arsenal Sweden har en förmåga att vara det när man träffar dem. Trevliga. Se och lär, resten av världen.
Syftet med att åka till Göteborg var att ha möte samt besöka en medlemsträff. Det verkade vara en bra idé när vi planerade det hela, men när klockan ringde kvart över fem igår upplevde jag den som den sämsta idé någon har haft sedan André fick för sig att flyga till Nordpolen med luftballong. Jag var cokt trött som vi säger i orten.
Som tur var hade jag gått och lagt mig skapligt i fredags för en gångs skull så när jag väl var uppe kändes det rätt så lungan. Dessutom fick jag promenera till stationen eftersom att det var så orimligt tidigt att stadsbussarna inte ens hade börjat gå, så då piggnade jag till ännu mer i den nordpolska kylan.
Jag åkte till Stockholm och mötte upp Larra. I Hallsberg anslöt den vandrande bokstavskombinationen Kicken så då var det ju slut på lugnet, samtidigt som stämningen steg i kupén. Man får ju ta det onda med det goda i alla sammanhang här i livet, och han är ju en underbar människa. Trots allt.
I Göteborg anslöt ett gäng till och vi åt en rätt värdelös lunch på en pub genomförde mötet. Sedan gick vi till en sportpub och kollade på fotboll. Det blev mycket glatt i och med att Arsenal vann och dessutom var ölen billig så alla var lyckliga i Arsenalfamiljen.
Eftersom att Nacho Monreal gjorde sitt första mål för Arsenal ville vi fira med att äta nachos, men Göteborgs finaste nachoställe hade en väntetid på en timma fick det bli en saltimbocca och en bättre flaska rött på en italienare vid Avenyn (det är tydligen lag på att alla måste säga "Avenyyyn" på fejkgöteborgska varje gång någon nämner den gatan). Det dög det med, men det var ju inga nachos.
Innan kvällen var över hann vi med en Bitburger på Bishops Arms och en Mariestad i den så lallade lobbyn på hotellet. Där utvärderade vi dagen medan vi lyssnade på Håkan Hellström samtidigt som Kicken och Victor satte i sig sin egen vikt i bjudgodis från receptionen. Sedan var det bara att somna till Match of the day på Larras telefon. Good day out.
Idag har jag åkt sextiotalståg hem i 35 timmar och därefter ägnat mig åt att göra exakt ingenting. Nu ska jag dock göra någonting. Nämligen stilla mina sedan ett dygn tillbaka våldsamma nachoscravings.
Mina matvanor alltså. Lillebror, bli aldrig som jag. Lova det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar