När: 9 september
Bäst: River en vacker dröm
Sämst: Att min rygg redan är pensionär
Fråga: Hur fan vågar man åka Fritt Fall?
Betyg:
Jag vet inte hur många gånger jag har sett Håkan Hellström nu, men jag tror att det rör sig om tvåsiffrigt. Jag har dock aldrig sett honom bättre än vad han är på Grönan den här småkyliga septemberkvällen.
Spelningen inleds med en smått exstatisk Hurricane Gilbert som introducerar sin kompanjon till introt av Tro & Tvivel. Sedan kommer Håkan in och börjar sjunga framför en gungande publik (och Mona Sahlin på en balkong). Det börjar lysande, och det bara fortsätter. "Vart du vill, så fort du kan" skriker göteborgaren, och publiken går fullständigt bananas när Ramlar vräks fram.
Fokus ligger på den senaste skivan, och många låtar lyfter en hel del live. Man måste dö några gånger innan man kan leva, Du är snart där och Saknade te havs sitter fortfarande kvar på trumhinnan så här två dygn senare. Samtidigt har Hellström en rejäl låtarsenal från de äldre skivorna att ta till. Håkan och Augustifamiljen hinner med många klassiker som Kom igen Lena, Klubbland och en riktigt vass version av Nu kan du få mig så lätt.
Ibland kan man bedöma en spelnings kvalitet utifrån de låtarna som inte framförs. När man som den här dagen kan utelämna fantastiska bitar som Jag hatar att jag älskar dig, Brännö serenad, För sent för edelwiess och Hurricane Gilbert och ändå bjuda på en fantastisk upplevelse är det svårt att inte bli imponerad.
När extranumren drar igång står jag bara och njuter. Känn ingen sorg för mig Göteborg ackompanjeras av ett konfettiregn och frågan är om det finns någon låt från 2000-talet som är lika klassisk som den. Sedan kommer kvällens bästa låt - om jag måste välja en bland så många - i form av River en vacker dröm. Avslutningslåtarna Du är snart där och 2 steg från paradise är en mycket värdig final på en näst intill prickfri spelning.
Håkan är helt enkelt Sveriges bästa artist. Det är ingen överdrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar