Eftersom att det var Kulturnatten (eller Kulturskymning som jag och Håkan (sid 14) brukar säga) i lördags ville jag vara kulturell på olika sätt i helgen. Fast det hade kunnat vara vilken helg som helst, så upplägget var inte direkt unikt.
I fredags drog jag och Esh till Stockholm, mötte upp Fisken, och gick till Djurgården och Gröna Lund. Vi hade rutinerat nog Grönan-kortet så det var bara att gå förbi den långa kön till Håkan (inte samma som ovan) och slå sig in bland folkmassorna på nöjesfältet. Spelningen var fantastisk, så vi firade den med billig öl på Musikmuseet vid Dramaten som Josefin hade tipsat om. Bra tips.
Jag och Esh gjorde en klassiker och köpte folköl 3,5 på SevenEleven till tågresan. I Uppsala hade jag tänkt gå hem, men en öl till måste man ju få unna sig. Så vi gick och stängde Orvars. Sen tog jag mitt förnuft till fånga och följde inte med till Palermo för att stänga där också. Jag skulle ju vara kulturell på lördagen.
Fotbollskulturell alltså.
Vi hade avslutningsdag med Södra Upsala, som så tragiskt nu har gått i graven, och det var kul att återse alla gamla fina lirare. Och inte lirare som i fotbollslirare då, utan mer lirare som i en pilsnerfilm. Vi njöt av lite fotbollsspel, korvgrillning och öl under några fina sensommartimmar på Valsätras konstgräs. Mitt lag föll i finalen - så jävla bittert att avsluta med en förlust. Äntligen förstår jag hur Per Carlén kände sig i Atlanta.
På eftermiddagen återsamlades folk på O'Learys för att avnjuta Premier League och allmän strupfuktning. Det var också mycket trevligt. Jag satt kvar rätt länge, men när folk började röra sig mot Flustret fick jag något räddhågset i blicken och gick och letade upp Becks och Emma som satt och kollade på ett sjörövarband (sic) på Drottninggatan. Man upphör aldrig förvånas i den här staden.
Vi försökte gå vidare till Orvars, men det var en-in-en-ut där. På Orvars!? Man upphör fan aldrig förvånas i den här staden. Så det fick bli Oasia istället där allt urartade totalt när vi plötsligt skulle dansa i någon form av källare där de bara spelade hiphop. Det var väldigt surrealistiskt. Jag kan ju inte ens dansa till indie - fatta hur det såg ut nu. Jag försökte smälta in genom att peka lite random, men när folk började dansa bort från oss förstod jag att jag inte hade vunnit 50 000 i månaden i 25 år på det här dansgolvet heller.
När vi hade stängt Oasia sattes kursen på Palermo. Så klart. Men nu började mannamodet rinna ur mig, så jag fick i mig min öl på ren vilja innan jag på sviktade stumpar slirade hem.
Igår tittade jag på 9/11-firandet, eller vad det nu ska kallas, och mådde allmänt dåligt. Skämshandlade chips på Kvarnen gjorde jag också. Tur att jag inte köpte plockgodis och glass också, som jag var sugen på under eftermiddagen. Då hade jag inte kunnat visa mig där på några dagar. Och med tanke på att jag inte orkar planera mat för längre än den närmsta timmen så måste jag handla varje dag, så alla kan ju förstå konsekvenserna av ett skämsbryt med Kvarnen.
Idag då? Några lärarskämt, suckar från eleverna, uppmana dem att börja förstå ironi, två engelskpass med hörförståelse, lite mail, lite gnäll på schemat, många te, en promenad, styrelsemöte, gårdagens chips, och så sängen. Så jävla mycket måndag.
Vi hörs säkert till helgen igen. Hejpåsig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar